15.10.08

tröttsamt

Ikväll ska jag erkänna att verkligheten kom i kapp mej. Jag har fixat och donat här hemma och skjutsat och lämnat barn och förklarat för folk i telefon och försökt få dagen att gå ihop och så ringde gumman och sa att ett test de tagit inte visade bara positiva saker. Så när kvällen kom och far min skulle komma och kolla barnen så jag kunde åka in till frun så rann det över. Jag lyckades bita ihop när han var här och förklarade att jag inte skulle in ikväll för det blir för mycket och jag orkade helt enkelt inte. När han gått och barnen satte sig framför bollibompa la jag mej bara i soffan och (helt otroligt, min manliga stolthet gör att jag har till och med svårt att skriva det) bara grät. Inte snyftade utan GRÄT. Jag var så trött på allt och att det hela tiden ska vara något. Nu vill jag bara ha min fru tillbaka hemma. Efter en timme och några liter senare så önskade jag att nån skulle öppna dörren eller nått så man hade nån annan att tänka på och tre sekunder senare ringer telefonen. En god vän som nog inte förstod vad glad jag var för att han ringde just då bara för att kolla några saker. TACK du.
Nu har det gått ytterligare några timmar och några vänder till barnens sovrum gör att man bara kör på. För det är det jag får göra, bara köra på.

7 kommentarer:

Freja sa...

åhh jag önskar att man kunde göra nått som hjälpte er! Vi skickar styrketankar till er!

Prinsmamman sa...

Jag har legat några dagar efter med mitt bloggläsande så jag fick läsa ikapp nu. Fy vad fruktansvärt det låter, jag förstår att du måste vara helt slutkörd.
Vi tänker jättemycket på er och skickar massa styrkekramar!!!
Lovar att sköta bloggläsandet bättre i framtiden!

Mammablomman sa...

Du är fantastisk duktig! Vet du det...det är normalt att "det rinner över" till slut. Att gråta ut o låta allt som man bär inom sig få komma ut och fram är faktiskt läkedom. Tuffa saker man går igenom är en läxa men man klarar mer än man tror att man ska göra. Herren finns vid din sida, han ser allt som finns i dig o dina tankar. Låt Herren få ge dig styrka, han får ge dig nya vingfjädrar som gör att du lyfter!
Du är fantastisk!

Anonym sa...

Ja Niklas, Vad ska man säja. Jag tycker så otroligt mycket om dig och din familj. Ni är helt beundransvärda!! Det värker i en storasysters hjärta när jag läser allt du skriver!! Tänk på den där versen "Footprints". När allt blev för tufft så fanns det bara ett par fottyck,varför... jo det var då Gud bar.... Herren är med dig du tappre stridsman.
Krammar i massor från Pilla

Anonym sa...

usch... det värker även i en lillasysters hjärta...

Anonym sa...

Har inte gått igenom så allvarliga saker, men ändå lite jobbigheter. Det jag lärt mig är att den bästa bönen ibland bara är att säga "Jesus", orkar man inte mer och vet man inte vad man känner så är "Jesus" ändå ett ord man orkar få fram.
Läs Jes 41:10,13
Massa kramar till hela familjen

agnespappa sa...

Tack för att ni stöttar. Att sova på saker brukar hjälpa och när jag väl somnade igår så var allt igång igen som vanligt.