Imorse ringde frun med ett glädjebesked, hon får komma ut. Inte ut och hem men ut i rullstol och det är minsann inte fy skam. Så vid 13 tiden så gick hela familjen ut och lekte på stora holmen i stan. Nu var ju lilleputte tåget stängt för säsongen men jag tror aldrig jag njutit så mycket av att bara gå runt där och se hösten i all sin prakt. Barnen tyckte det var kul att få visa mamma sina konster i lekparken och Agnes satt halva vägen i mammas knä och bara njöt. Mamma njöt också kan jag säga.
Önskar jag hade haft med mej kameran så hade ni fått sett vilka två kämpar jag har.
12.10.08
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Vad härligt med en så speciell höstpromenad! Ja, nog är man tacksam för små saker när det stora drabbar en.
Jag kommer ihåg när jag fick min första nattpermis från sjukhuset när Victor var liten. Att en natt få sova hemma i sin egen säng och äta frukost tillsammans med resten av min familj för första gången på 3 månader.
Det är sånt ingen kan förstå hur det känns om man inte varit med om det själv.
En styrkekram till dig & din fru från mig!
Skicka en kommentar