Ett steg bak, två steg fram

Man brukar säga ett steg fram, två steg bak men jag känner inte att så är fallet nu. Det går faktiskt bara frammåt just nu. Igår var det tungt men idag så har jag varit hos frun ganska länge och vi GICK ut i fikarummet och bara njöt av utsikten. Ett höst gult Örebro med slottet och kilsbergen i bakgrunden. Sen gjorde hon något fantastiskt, hon (nu får du hoppa över om du är känslig)
kissade, för egen maskin. Glädjetårarna gick inte att hålla tillbaka för henne. Det är sant, det är inte roligt att behöva tappas varenda gång så detta är ett stort framsteg.

Sen tog jag med Agnes och grabbarna till en gård där det ska vara auktion på imorgon, ville kolla vad som fanns där i lite lungn och ro men lungt vart det inte. Upp på traktorer, hoppa i lerpölar, klättra på gödselbrunnen, rulla ner för slänten mm mm så till slut tog mitt tålamod slut. In i bilen och sitt stilla. Skrik och gorm.
Sen ringer frun och jag förklarar läget. "får jag prata med dom"
Jag räcker in telefonen och dom blir tysta. "vem är det?" frågar Valter.
Sen blir det helt lugnt. Ett stort leende sprider sig i deras ansikten och dom sitter tysta i säker 30 sekunder.
Efter samtalet frågade jag vad hon sa och hon hade sjungit en sång som hon brukar sjunga när dom ska sova och gjort det sedan dom föddes. En enkel sång som går lungt så här:
"Mamma älskar dej.... Mamma älskar dej... Ja hon älskar sin lille Lalle." Om och om igen.
Efter det så var det full kärlek igen mellan oss alla.