31.10.08

Ensam igen

Ikväll har frugan varit hemma på permis igen och det var en underbar kväll. Vi badade barnen tillsammans, farmor, farfar och faster Petra med familj var här nån timme och åt fredags fika och sen låg vi och bara höll om varandra tills taxin kom och hämtade henne. En riktigt härlig kväll med andra ord om det inte vore för det där gnagande i mej. Det där som kan äta upp en innefrån. Den känslan som man haft så många gånger med Agnes när hon ska sövas och opereras. Samma känsla hade jag i mej denna kväll. Snart tar dom henne, snart står jag här igen själv; om än bara för en tid men ändå en evighet ifrån mej. Åh vad jag saknar dej.

2 kommentarer:

Anonym sa...

vet precis vad du menar... ;,-(

Anonym sa...

Det gör ont i hjärtat på mig när jag läser ditt inlägg. Vet inte hur det känns när ens närmsta älskade tas ifrån en på detta sätt, men har upplevt liknande när familjemedlemmar varit allvarligt sjuka. Det enda jag kommer på just nu är att du är nog starkare än du anar och GUD är god nog att vara närvarande både hos dig, barnen och din älskade. /D & E