14.1.09

Förkylningsdags

Den här dagen började inte som jag önskade. Storebror Edvin väckte mej kl 4 och sa att han hade ont i magen och sen tog det bara några sekunder innan det var ett faktum, vinterkräksjukan har entrat våran dörr. Efter att ha sprungit upp ytterligare fyra gånger med honom så verkar det lugnat ner sig och nu ligger han och tittar på film i soffan.
Agnes har i sin tur blivit snorrigare och hostat en väldans de sista nätterna så idag fick jag nog och ringde in till barnmottagningen i hopp om att lite enkelt få något slemlösande utskrivet men icke. Efter 40 minuter i telefonkö så svarade en syster. Jag förklarade mitt ärende och Agnes fall i korthet och jag märkte att hon kände på sig att jag inte var en sån där som ringer om det är nåt enkelt. För att ta det säkra före det osäkra ville hon att vi skulle komma in men jag kan inte säga att jag var så sugen på att ta med Edvin in till sjukhuset i hans tillstånd. (igen måste jag få inflika att jag imponeras av er som är ensamstående och måste fixa såna här situationer varje gång själva) Vi diskuterade farm och tillbaka ett tag sen sa hon: "vänta några sekunder så ska jag hämta hennes journal". Några sekunder tänkte jag för mig själv och såg hennes tre pärmar framför mej. Mycket riktigt, efter några minuter kom hon tillbaka och sa att det är nog bäst att ni får prata med eran hjärtläkare. Han ringer er kvart i tolv.
Tack så mycket vart mitt svar

4 kommentarer:

paula sa...

ånej! inte vinterkräkan!! usch!! hoppas ni andra klarar er!

Therese sa...

Vinterkräksjukan är BLÄÄÄÄÄÄ!!!!
Vi hade det under jul och man tror att man ska dö. Jag lider med er verkligen. Hoppas verkligen att ni andra ska klara er. Krya på er kramar från Therese m fam i Ekshärad

Mammablomman sa...

Stackars er!!!
ja, du Nirre...man klarar allt man måste, det fungarar med (jag förstår inte hur)migrän, brutna barnsben sent på kvällarna,kräksjukan,febertoppar och allt möjligt som man måste söka för när man har flera barn i olika åldrar. Dessutom händer allt på olika tidpunkter...Goda, hjälpsamma äkta vänner är guld värda annars är det bara att kasta sig utför, som du gör med allt som du/ni möter. Tack! men...Ni är fantastiska... !!

agnespappa sa...

Paula o therese: Vi klarade oss faktiskt.

Mammablomman: Tack så mycket, jag kan fundera många tillar hur man skulle orka själv så som sagt, en eloge till dej oxå.