21.11.08

Full pott

Nu äntligen är vi samlade hela familjen. Vi firade det med att äta köttbullsmackor och sedan tårta och chokladbollar. Observera det vackra blomarangemanget som jag knopade ihop.

Morgonen började med en försovning till 9.20 så jag fick kasta mig upp och på med kläder på barnen och sån tur var så hade Edvin fixat fil till dom så vi kastade oss iväg. Edvin till en kompis, Valter med farfar och Agnes med mej för kl 10.45 skulle vi ha vårdplaneringsmöte på sjukhuset för frugan. Vi kom lagom i tid och efter det så käkade jag lunch med en vän och sen bar det hemmåt för att hämta Edvin. Kaffe hos farfar där jag lämnade Edvin för att sen igen åka in till stan. Hoppa in på blombutiken och beställde ett blomarrangemang (ops där försa jag mej) och sen till kondis och beställa tårta. Hämta frugan kl 15.15 för kl 15.30 skulle Agnes till sin logoped. Äntligen fick vi till det besöket efter ha tjatat på att få träffa en logoped sedan operationen. En super duktig tjej som verkligen kunde sin sak men tyvärr så slutar hon sista dec och en ny börjar första feb. så hon gjorde en planering och undersökning av Agnes som nästa skulle få utvärdera. Lite långsökt tycker jag men nu är dom på g vilket fall och jag är anmäld till en TAKK kurs.

Efter det så hämtade vi blommor och tårta och barn sen åkte vi hem och firade.

Nu lägger frun alla barnen och jag hör hela tiden där uppifrån hur dom vill att mamma ska sova i alla sängar.

Det har varit en tröttsam resa för både mej och barnen att ha mamma på sjukhus och speciellt för barnen. Dom har kommit till mej och frågat varför mamma inte kommer hem och det har varit nätter då dom har kissat på sig och skrikiga morgonar då jag vaknat av att dom stått utanför rummet och ropat efter mamma. Storebror har varit en klippa på att trösta sina syskon och han förstår lite vad som hänt medan lillebror vet vad som hänt men inte riktigt förstått varför pappa varit ledsen ibland och varför han måste hjälpa till mer hemma enligt pappa. Och Agnes har haft det tungt och blivit fostrad av tre grabbar och saknat mamma på sitt sätt, hon svarar när man frågar var mamma är genom att peka ut och bara säga sitt "mmmm". Sista veckan när vi vetat att hon kommer hem så har Agnes varje dag sagt "mama he" med en tyngd röst. " ja, mamma kommer hem nu" har jag sagt och hon svarar "mm mm" för att sedan bara krama mej.

"Mamma, Du är så välkommen hem"

5 kommentarer:

Mammablomman sa...

Grattis, grattis till en samlad familj!:-)
Du har fått smaka på "ensamma förälder" livet men tack o lov så fanns det ett slut på det för din del :-) Jag önskar dig o din familj all lycka from nu...framgång i allt vad ni företar er!
kram-kram

Freja sa...

åhh ha en riktgit mysig helg tillsammans! mmmmmm

♥ mamman i huset... ♥ sa...

Har precis läst igenom nääästan allt i din blogg. När det gäller Agnes historia förstår jag vad ni har att kämpa med, men samtidigt vad ni har att glädjas med! :)

När det gäller din fru kan jag bara konstater att ni verkligen har fått prövningar tidigt i livet. Det känns väl grymt faktiskt... Hoppas hoppas hoppas att allt blir bättre från och med nu.

Nu gäller det bara för mig att försöka lära mig av din berättelse. Varje familjs största problem är ju varje familjs största problem. Men vi ska ta tag i vår familjs största problem som är syskonbråk för tillfället. Usch, det känns som om man måste få barnen att inse att livet är för skört för att man ska bråka bort tid med sina syskon. Vi har hamnat i en ond cirkel som ska brytas imorgon. Japp, nu är DET bestämt.

Tack för trevlig kommentar inne i min blogg. Jag väljer ju att fotografera de gnistrande dagarna och då blir det lätt vackra bilder även om jag inte är en speciellt duktig fotograf... Men roligt är det! Ha det gott, och njut av att familjen är samlad! Hälsa din fru ifrån en annan 3-barnsmamma!

Hanna sa...

Underbart! Man blir nästan tårögd!!! Ni är en sådan underbar familj! Nu får ni mysa. Många kramar

agnespappa sa...

Mammablomman: Tackar, Jag har fått känna på en uns av hur det skulle vara att bli själv med barnen och det är så OTROLIGT imponerande att ni ensamstående föräldrar klarar av det. All heder åt er.

Freja: Visst har vi det mysigt. Tack.

Mamman i huset: Oj, tack. Vi hoppas och tror att allt ska gå bra och som du säger är livet skört. Visst bråkar våra grabbar med men JAG hoppas att jag ska ge dom en sådan uppfostran så att när dom blir äldre ska det finnas i deras ryggmärg att vi älskar varandra.

Hanna: Tack!