Sömnig

Jag måste bara visa detta klipp på Agnes när hon har fått lite sovmedicin innan operation för en vecka sedan.
Det är så märkligt att hon har blivit så stor. Hon förstår vad som händer och vi kan tala om saker som tidigare hon bara behövt stå ut med. Samtidigt så blir det jobbigt när hon säger att hon inte vill vara sjuk något mer. Hon får kämpa lilla skruttan.
Dessutom fick hon Öroninflammation i onsdags så inte nog att hon hade ont efter operationen utan hon fick feber och hål i vänster (högra är ju borta) trumhinna, kul kul.

Hon Skrattar åt sig själv varje gång hon ser detta klipp.

Hjärtekatten

Kolla in den här sidan och gör en god sak.

Jag tycker det är en fantastisk ide och blev väldigt glad när jag såg detta.

Det betyder SÅ mycket för barnen och deras familjer.

Svante Jakobsson

Får jag presentera Agnes nya lillebror Svante. Född i tisdags kl 11.17 och vägde 3970.

Övertid

Jaha, idag börjar vi gå på övertid.
Jag trodde i mitt stilla sinne att fjärde barnet skulle vara snabbt ute men den där lilla tjorvasen verkar trivas där inne.
För 12 dagar sedan gick frun upp mitt i natten och packade väskan för då kom den, trodde vi. Men icke sa nicke.
I förrgår sa frun att det här var sista natten som trebarnsmamma men icke sa nicke.
Listan kan göras lång men det är en märklig känsla att vad vi än bestämmer så är det en liten niomånaders bäbis, som inte ens kan prata eller skrika, som bestämmer.
En fot ut där eller en hand ut där så skriker mamma åt honom/henne och vi fortsätter vänta.

Skön 5-års lögn

När vi sitter runt bordet efter maten så fixar mamma lite med ett paket. Då Agnes kommer gåendes så passar mamma på att be Agnes ta med saxen på köksbänken. Vad säger hon då, den lilla sköningen?
Nä, aa dann dinde, aa ar inga den! (nä, jag kan inte, jag har inga ben)
Sen hoppar hon upp på sin stol och ler lite för sig själv.
efter några sekunder då mamma och jag bara skakar på huvena så viskar hon till mej,
baba, aa da de mama aa ar inga den, den de ar aa... (pappa, jag sa till mamma jag har inga ben, men det har jag)

Smart Niklas

Ibland blir jag så imponerad av mej själv (ja, jag vet, det är inte lätt att vara ödmjuk när man vet att man är bäst, som jag brukar säga). Denna gång är det dock inte positivt som jag menar utan att nu har jag nog inte planerat så smart.
Som ni sett blir jag småbarnspappa igen i mars men i februari börjar jag mitt nya jobb, ja, jag vet igen... det ska bli riktigt kul och förtjänar en egen förklaring men det får vi ta vid ett senare tillfälle.
Detta jobb kräver att jag åker på en veckas utbildning i england, med en gång. Förstår ni nu vad jag menar.
Samma var när Edvin föddes, då började jag nytt jobb, när Valter föddes flyttade vi till Örebro och när Agnes föddes hade jag nyss startat eget företag.
Så i slutet av februari är jag i Great Britain och två veckor senare är det planerat nedkomst, effektivitet kallar jag det.

Där ser man

Nu ska jag berätta något som jag tänkte berätta för ett år sedan, lagom till jul.

Som jag skrev för några inlägg sedan så skulle vi fått en bäbis i år men så blev det inte men nu kan jag berätta, JAG SKA BLI FYRBARNSPAPPA.

Vi väntar nu våran lille knoddas som ska komma i mars. Agnes har redan börjat förbereda klänningar och hur hos ska sova och med vilka hon ska vara kompisar med (om det nu blir en hon? det vet vi inte). Vi har konstaterat det i vilket fall, att Agnes kommer bli en perfekt storasyster!

Här ska ni få se en liten glimt av vad som komma skall.

Vad tycker du är snyggt?

Jag och Agnes var och handlade i veckan och då vi stannade för att tanka så kom det en Buell firebolt inrullande på macken. (för er som inte är motorcykelintresserade kan jag säga att det är en sporthoj med HD motor på, dvs den ända snygga sporthojen)
Jag utbrister "Åh, kolla Agnes, vilken snygg motorcykel."
Agnes tittar på mej och frågar "Pappa, tycker du blått är snyggt?"
Hojen var blå så det var det hon tittade på. "Jag vill ha en rosa!" sa hon.
"Ja men det var en snygg hoj, oavsett färg" sa jag.
"mmm, men en lila då? pappa? Jag ha en sån?"
TJEJER....

Imorgon drar vi till skärgården så över helgen får ni klara er utan inlägg och förhoppningsvis har jag fixat så jag kan lägga in nån bild så ni får se hur stor tösen har blivit.

Nattning

Sitter och försöker få lite gjort på datorn men det är inte det lättaste när man har en liten skitunge till tjej som vägrar gå och sova. Jag förklarar så fint att nu måste hon sova för imorgon ska hon till dagis kl 6 och hon svarar så fint -"okej" samtidigt som hon ler lite och lägger huvet på kudden.
Detta är nu sjuttioelfte gången ikväll jag gör detta och det är inte kul längre... för en av oss. Agnes kommer nu ner för sjuttiotolfte gången som om vårat samtal ytterligare en gång inte ägt rum. Man måste helt enkelt älska henne.

Frun ringde förrut och meddelade att allt gått bra så imorgon kommer hon hem och då vilas det upp inför helgen.

Nej men har man sett!!!

Jodå, vi lever. I högsta grad.
Vadan nu detta undrar ni säkert allihopa? Jo, det skulle jag kunna berätta men då skulle inte ens en helkväll mellan fyra ögon räcka så jag drar en snabbrepris, om det är ok?
Jag har fått en hel del kommentarer från släkt och vänner om varför jag inte bloggar något och det har varit allt ifrån att "det är ju jätteskönt! Då vet man att ni har det lugnt" till att "har nån dött eller?"
Inget är det rätta svaret utan faktum är att jag har inte orkat! Slut! Bränd! Lost! Deppad! Till och med bitter har jag känt mej. Varför då? Jag är ju inte sån egentligen men faktum är att även jag måste förstå att man inte bara kan köra på även om man vill!
Innan jul laddade jag, jag kände glädjen sprudla igen! Är detta äntligen den tid då allt vänder? Nu blir allt bra! VI SKULLE FÅ EN TILL BÄBIS!!! Jag var super glad! Ultraljudet var bokat för nu ville dom ha koll med tanke på Agnes syndrom. Vi åkte in för att få se bäbisen, och gissa vad hon säger? "Det finns ingen bäbis, ni måste fått missfall. Och dessutom är det troligen på väg ut nu" Så istället för en bild på våran bäbis så fick vi åka hem och vänta på ett missfall!!! Där föll ribban.
Sen fick frun en cysta till på köpet, en godartad säger dom men ändå... Så faktiskt ska hon opereras imorgon, måndag.
Sen blev ju vintern som den blev så istället för att vara hemma så jobbade jag dygnet runt känns det som nu efteråt Jag var hemma 20.30 på nyårsafton till exempel. Kylan gjorde att vi rörläggare fick slita.
Agnes fick åka till sjukhuset på julaftonsmorgon som vanligt, det rann ur örat. Jul och nyår och de följande veckorna var det mycket åka fram och tillbaka. Hon ska för övrigt få nya trumhinnor när läkarna här i örebro får ändan ur. Hon ska även strax inom närmsta månaderna opereras för sitt ljumskbrock men hon till trots är en super glad liten tjej som annars nu mest kämpar med talet via dagis och habiliteringen här i Örebro.
Så jag ursäktar om jag inte varit shyst och informerat er men faktum är som ni förstår att skriva detta inlägg har varit för mej som att skriva en d-uppsats (inte för att jag vet vad det är men jag tror att det är en superstor och superlång uppsats) :)
Nu laddar vi på att frun ska bli bra till helgen för då drar det till Grötö i Göteborgs skärgård där det ska bli en familjehelg med föreningen 22q11. Jag hoppas jag får träffa er andra föräldrar där för jag har sett deltagarlistan och ni är alla familjer underbara, det ska bli RIKTIGT härligt, kul, intressant.
Till er alla, Tack för att ni ändå läser.

Bläup -igen

Ni får ursäkta att jag inte uppdaterar er oftare just nu men det är HELT OTROLIGT vad folk vill ha allt rörmokeri gjort innan jul. Det är som om värden går under då och alla måste ha sina kranar fullt fungerande och avlopp ny rensade för annars blir det ingen jul.
Jag förstår att vissa har julångest om man inte kan vänta med den där renoveringen som man dragit på i tio månader tills efter jul utan det ska göras NU.
Jag klagar inte på mina kunder utan på att tiden inte räcker till för att både jobba så och dessutom visa ER all den kärlek jag vill ge er.
Agnes har nog gått och blivit lite förkyld och hon den stackaren får kämpa på nätterna med en eländig hosta och när jag lägger örat över hennes bröst så hör man hur det lilla hjärtat får gå på högvarv. Hade storebrödernas hjärtan slagit så hade det blivit akuten. Hon får kämpa.
Imorse när jag skulle till jobbet började hon slemhosta och jag smög upp och viskade: "Här agnes, försök hosta upp det" och så höll jag fram handen under hennes haka för att visa att jag skulle ta emot... resultat på gott och ont. Det är så FANTASTISKT, UNDERBART, HÄRLIGT, BEFRIANDE SKÖNT att vi kommer till den punkt vi alltid önskat men aldrig riktigt vågat se, den punkt där hon förstår själv hur hon gör för att underlätta. Att hosta ordentligt, att ta djupa andetag när syret inte räcker, att snyta näsan när hon vakar av nästäppa. Hoppas ni förstår vad jag menar. Sånt man blir glad av när ALLA barn gör men det är nog faktiskt ännu lite skönare med henne.
Det var det goda resultatet.
Det onda: BLÄUP- så hade jag en riktig slemmig stor klump i handen, rinnandes över armen.

pepparkakor

Jag kan säga att det mesta av degen hamnade i Agnes mun.

svininfluensan är såååå ute

Här ute på närkeslätten har vi gått vidare. när andra väntar på toppen så är vi redan på nästa våg. Jag hörde ryktas om den i förra veckan men igår kom den nära inpå, scharlakansfebern!
Jag trodde inte barn fick den längre men tydligen ligger halva förskolorna här ute sjuka i den. (nästan)
Igår kväll kom den nära inpå. En kund ringde halv elva på kvällen och sa att dom hade kallt i huset och eftersom de är ett par riktigt enerverande kunder kände jag att enda chansen att bli av med det så var det bara att åka dit och hjälpa till. Väl på plats så möts jag av deras två åriga son, i pannrummet, kl kvart i elva på kvällen!!! "ska inte du sova?" frågade jag och han lommade iväg. Sen kom mamman och efter nån minut sa hon att det var tur att jag kom för pojken har blivit sjuk! Han hade flammig rygg och prickar på läpparna sa hon!!! "Va, han har väl inte feber också?" frågade jag. "Nja, lite varm är han"(svälja svälja svälja)
"Det är ju kanske scharlakansfeber" sa jag, "Ni får ta upp honom" Sen avslutade jag jobbet snabbt och drog hem. Efter ett rejält bad i handsprit så hoppas jag nu att Agnes inte ska få det. Det värsta är att grabben går i samma dagis som Agnes!!!

Agnes 4 år

Idag är det Agnes stora dag. Hon fyller fyra år. Knappt så man kan tro det.

Nu firade vi faktiskt henne igår, tyckte det var smidigare så hoppas hon inte blir sur när hon blir stor för att vi lurade henne på en dag :)

Alla paket hon fick kommenterades med ett stort "åhhhhhh". Hon älskar verkligen paket och speciellt om de är rosa eller lila och med band runt.

Just idag firades med ett besök hos audiologen för att kolla upp hennes hörsel, igen. Hennes öronläkare trodde ju inte att hennes avsaknad av trumhinna påverkar hennes hörsel och vill därför inte operera henne men jojo. Enligt audiologen är det ett måste omgående så de skulle kontakta läkaren. Skönt att det kanske blir av, operationen.

Valters lösa tand har äntligen (enligt honom) lossnat. Nu ser han fram emot en fet belöning från tandfén. Faktum är att tanden brevid även är lös nu.

Edvins syskon

På mjölkpaket kunde man förra veckan läsa: "varför är småsyskon så jobbiga?" sen var det nån utläggning där och frun läste det där högt vid kvällsmaten.
Det gick några ögonblick sen säger Edvin- "jag tycker inte mina syskon är jobbiga"
Gissa om man blev lite stolt i ögonvrån.

Ultraljud

Ultraljud är bra till många saker! Dels kan man se om man har en liten bäbis i magen, dels kan man kolla om man har något som inte ska vara där och dels kan man kolla hjärtat utan att behöva operera. Det är som min far skulle sagt -"han som kom på det där, han kör nog merca nu". I min släkt så är en mercedes ett tecken på att man lyckats här i livet.
Nåja, Idag var det den sedvanliga undersökningen av Agnes hjärta och denna gång fick vi prova på Örebros barnmottagnings nya ultraljudsmaskin. Jajemän, här har dom fått resurser.
Doktorn, Doktor L, som gjorde dagens undersökning var samma som upptäckte Agnes hjärtfel och efter att han konstaterat att det inte var något fel idag (puh) så frågade han om det inte var Agnes som gjorde ett ultraljud vid lunchtid för ca fyra år sedan? -Det stämde, sa vi, och mina tankar for iväg och jag funderade om jag kommer ihåg vad jag gjorde vid lunchtid för fyra år sedan? Hur kan man komma ihåg det? Jag kom fram till att han är helt enkelt en fantastisk doktor. Nåja.
Han berättade lite hur den dagen var och vad han såg. Han berättade att lilla Agnes hade kommit upp akut till honom för ultraljud och han såg att duktus, den lilla fosterförbindelsen som barn har som sammankopplar lungor mot kroppspulsådern, höll på att stängas. På riktigt. Under tiden han tittade på den så slöts den. Han såg den slutas millimeter för millimeter. Det var bråttom. Snabbt satte dom in prostivas, en medicin, som öppnade upp den igen.
Det var därför han kom ihåg den dagen för det var inte ofta det är så nära, och akut.
Jag fick den där bekanta klumpen i halsen under tiden han berättade och tankarna for tillbaka fyra år. Tänk på annat, tänk på annat. Jag ville inte visa hur känslig man är utan jag lyckades hålla emot och tackade honom däremot, jättemycket.
Vilka människor det finns, vilket jobb, vilken insats dom gör. Tack ni alla inom vården.
Han i sin tur sa lite blygsamt att det inte var han utan doktor M som vi hade och tacka. Det var ju han som hörde susljudet och ändrade tiden från 16.00 till direkt. Ja ja, men vore det inte för er så...

Julklappar

Sitter ni där hemma och funderar över vad ni ska köpa till era vänner så har jag ett bra förslag här. Starta upp julhandeln med att ge bort lite forskningstid. Jag lovar, Agnes älskar den idén. Vore det inte för forkningen skulle inte hon vara den goda guldklimp som hon är för mej nu.

Kolla in här, på hjärt-lungfondens julsida och ge något som hjälper.

Märkligt

Det är märkligt hur man reagerar olika på vacciner.
Agnes fick sin första svininfluenssavaccin för ett par veckor sedan och man hade ju hört hur vissa hade mått dåligt efter det så vi väntade oss en liten sjuk och ömklig liten tjej men icke, hon tog det som hon brukar göra med det mesta, med en klackspark.
Igår var det ju dags igen och det gick ju fint... tills i natt. Nästan 40 graders feber och jättegnällig så vid två inatt så gick jag upp med henne för att hon skulle få lite frisk luft och då kom det, BLÄÄÄUP över hela min axel. Sen somnade hon om så fint och idag var hon igång igen, med visst lugn i tempot.

Frissan

Ibland får man erbjuda (inte muta, för det vore ju inte rätt...) något fint som belöning för en uppoffring, en uppoffring för den drabbade. Agnes kan man säga behöver någon belöning titt som tätt och just idag hade vi siktet inställt på en andra vaccinationsspruta och för att hon skulle tycka det var kul så pratade vi med henne om att kanske hon skulle klippa sig hos en frisörska, för första gången. Hon älskade iden och sprutan gick galant så mot frisörsalongen.

Hon satt duktigt och efter lite glitter och färg på allt så var det klart.

Som helt opartiskt kan jag säga att hon nog är världens sötaste tjej.

Vaccinationsdags

Örebro kommun är så roliga. Istället för att vi ska få vaccinera oss samtidigt som Agnes så ska vi åka till örebromässan där hela örebro kommuns befolkining ska massvaccineras. Dumt tycker jag.
Idag var det i vilket fall som helt start för det hela och gissa om det blev trafikstopp i norra örebro. En annan som jobbade fick åka runt hela stan för att komma fram.
Vaccinet då? Det hörde jag på radion att det tog slut efter bara några timmar.

Kalasdag

Idag hade storebror Edvin sitt kalas och det var livat värre.

Åtta gangstergrabbar och två timida flickor som gjorde sitt bästa för att hålla tempot nere men efter en si så där 0,075 minuter så var kaoset ett faktum. Men kul, det hade dom. Jag offrade mej även för lite pajkastning.

Agnes, hon bara tjatar om sin stundande födelsedag.

Efter att faster Paula varit här i helgen med sin Anders och deras lilla Ralf så har hunden, som stod överst på hennes önskelista förut, nu fått gått ner till en andra plats för att ge rum för en ny listetta nämligen ett lillasyskon men jag vet inte. Jag och frun har nog ett och annat att säga till om där så hon får nog vänta.

Jag tycker hon kan nöja sig med nån docka eller så.

Jag har även varit på min första bokmässa någonsin och det var en positiv upplevelse. Jag har aldrig läst en hel bok (jo, en gång faktiskt) och har faktiskt inget intresse i böcker men nu stod min kusin där med hans nya bok så jag var ju tvungen att stötta honom tänkte jag. Men som sagt, det var en positiv upplevelse så man vet aldrig vad som händer nu när jag ska läsa "Mörkersikt - annorlunda sagor om kaos"

Lugn i stugorna

Jag kom hem så nu kan ni andas ut.

Vinöa

En sak som jag gillar med närke är våran pärla mitt i hjälmaren, Vinön.

En vacker ö med trevligt folk och ett tempo som tilltalar en man i mina kläder.

Idag är inte en dålig dag då jag är på jobb här ute men nu har det hänt något. Något som vissa skulle bli irriterade över och vissa tar med en klackspark. Jag tillhör den andra kategorin.

Stora färjan är på service och just då så går såklart den lilla sönder. En hydralslang gick av och då är det bara att vänta som gäller.

Så vi får se hur länge jag blir kvar här. Kanske ska man kolla efter något ställe att sova över på.

Lös tand

Med barn som har 22q11 så följer det även ofta problem med tänderna. Jag hör ofta föräldrar som får kämpa med tandborstningen och viss oro att träffa tandläkaren.
I Agnes fall så är det tvärt om. När tandläkaren ber att få titta in så gapar hon med vilje såstort hon kan och sitter så tills han är nöjd. Tandborstningen går galant, så när på som det gör för alla tre-åringar. Hon gapar och jag kan borsta, för det mesta.
Storebror Valter är lika så. Han gapar och är riktigt duktig på det där men en sak som han tänker på ibland är att storebror Edvin tappade sin första tand när han var fem och sen gick det i snabb takt till vuxentänder för han men nu äntligen, en lös tand. Han ringde mej och berättade och lixom försökte prata lite försiktigt och läspande så jag skulle förstå att en tand var lös.
Storebror Edvin gav tips och berättade att en stor fördel är att då får han en glugg att stoppa sugrör i. Perfekt.

Grattis alla pappor

Vill börja med att gratta er alla pappor, gamla som unga, på fars dag. Det tycker jag att vi är värda.
Var i helgen i sälen för att hjälpa brorsan med hans gäststuga. Han ringde frun min härom veckan för att bjuda in mej och Edvin, Agnes storebror, till en killhelg. Sen att jag är rörmokare och det var dags att dra lite rör innan han slår igen golv och väggar misstänker jag hade lite med saken att göra. Så igår blev det lite jobb men i gengäld så vet jag att jag alltid har ett ställe att bo på i sälen jämt när jag önskar :)
När jag kom hem igår kväll så var Agnes vaken och direkt viskade hon till mej -"appah, ah öph aket ej" (pappa, jag har köpt paket till dej).
Misstänker att det skulle vara en hemlis men jag hade ändå mina misstankar.
Fick frukost på sängen och traditionsenligt ett par kalsonger. Fint som snus.

AHHHH "jag vill vara ledig, ledig, ledig"

Vad säger man? Det liksom kryper i kroppen på mej när jag tänker på verkligheten ibland. Agnes har två operationer framför sig fick vi höra idag.
Att man, jag som egen person, inte kan göra något åt det gör mej nästan lite galen och jag kan bara skrika ut mig aggretion ibland för att inte bli ännu mer galen i knoppen. Så var det på vägen hem i bilen idag efter sjukhuset.
Först kollade dom på hennes "bula" vid ljumsken och mycket riktigt, det var ljumskbråck. Ny tid för träff av kirurg inbokad.
Sen var det koll av örat hennes och även där så blev det klart att det ska opereras. "Inte nu med en gång men när hon blivit större" sa läkaren. Min kommentar var såklart att kommer inte hon komma ännu mer efter med talet då men det förstod hon inte. Vi ska träffa en annan öronläkare först som ska utvärdera om hon är efter i talet så mycket att hon behöver opereras med en gång.
Öronläkaren idag hade inte ens läst på om hennes kromosomavvikelse eller något så allt runt omkring brydde hon sig inte om och jag kände hur ilskan växte inom mej. Till slut sa jag: "Jag som pappa anser "...." och sen hur ni rent medicinskt gör det skiter jag i, bara inte det blir Agnes som får lida för att ni inte läser på".
Jag vill inte klaga men jag vill Agnes bästa

Tyvärr

I mitt stilla sinne så har jag innerst inne ändå intalat mej att det kan ju inte vara bråck hon har. Jag menar, hur stor chans är det?
Vi ringde läkaren idag och hennes spontana kommentar var: "VA, SÅ STOR? Då måste ni verkligen komma in."
Så tyvärr verkar det inte som om mitt stilla inre hade rätt denna gång.

Bråck?

Agnes har ibland haft som en svullnad vid ljumsken och det är inget vi reagerat över förr men idag så slog det oss att det kan ju faktiskt vara något så efter lite forskning så visar det sig att det troligen är ljumskbråck! Otroligt tänkte jag. Så nu får vi gå till läkaren med det oxå!

På torsdag ska vi träffa öronläkaren för undersökning av den försvunna trumhinnan.

Så nu gäller det att ladda batterierna så vi orkar kämpa till oss en bra läkare. Inte dumläkaren som dömde ut oss sist. Helst skulle vi såklart få komma till göteborg men jag vet inte hur duktiga dom är där nere på öron. Hjärta vet jag att dom är fenomenala på.

Idag har höstvindarna talat ut sin styrka och till barnens förtjusning så hade det blåst upp en riktigt stor lövhög emot garaget som dom fick hoppa i. Frun tog kort och jag minns när man var liten hur kul man kunde ha med massa löv.

Höstlov- vad gör man?

Efter att man jobbat ganska mycket och knappt varit med barnen så tyckte jag det passade att ta ledigt torsdag och fredag för att ha lite roligt med dom! Smart, eller hur?

Vad gör man då? Åker till Gustavsvik! Norra europas största äventyrsbad. Som norra europas alla barnfamiljer åker till när det är höstlov.

Här bor man bara några mil ifrån detta ställe men ändå åker man dit när alla andra ska dit! Inte så smart... men endock, riktigt kul för barnen.

Agnes älskade som vanligt att plaska omkring och jag kan säga att det var inte svårt att se henne, det är tydligen bara hon som tycker det är hippt med rosa badmössa (eller badmössa överhuvudtaget).

(P1:an tar verkligen riktigt dåliga bilder)

Idag åkte vi förbi svampen i Örebro och eftersom det var så fint väder så passade vi på att kika på utsikten.

Storebror 7 år

Idag har det varit fest. Edvin fyller sju år och det firade vi i hans nya rum. I veckan har frun och jag jobbat på kvällarna för att göra i ordning hans nya rum. Dom har sovit i samma rum alla tre tills nu så igår kväll blev vi färdiga och inatt bar jag över honom till nya sängen så i morse vaknade han upp i det nya rummet. Mycket lyckat.

Två av kusinerna från Uppsala kom imorse oxå för att vara här under höstlovet så det gjorde inte honom lessnare.

Nu när Edvin har fått ett eget rum så kan jag lova att Agnes tjatar om att jag ska göra ett prinsessrum åt henne.

I veckan hade vi föräldrasamtal på Agnes och Valters nya dagis där vi pratade dels om hur inskolningen fungerat vilket alla parter kunde intyga att Agnes klarat det galant och hon hade ju verkligen längtat så det var ingen som trodde något annat men sen kom vi in på något känsligare, hur hon passar in i gruppen.
Valter kan komma hem och berätta allt vad dom gjort, varit i skogen, lekt med den och den, osv. Agnes däremot säger alltid bara att det varit roligt eller att dom lekt, hon specifierar aldrig något och vid samtalet kom det fram att på dessa två månader så har hon nästan bara lekt för sig själv eller med någon fröken.
Jag kände hur en klump växte i strupen. Tanken slog mej, kommer hon inte hänga med sina jämnåriga?

Hon får gå i en mindre grupp och visst, allt är nytt fortfarande och det är flera år kvar tills hon börjar skolan men dock... tanken finns där...

Nog om det.

Frun,som just vid det här klockslaget förra året kom hem på permision för första gången efter hennes insjuknande i Guillian Barré, mår idag väldigt bra. Hon stod och höll Edvin i sin famn imorse och så sa hon spontant: "det är så skönt Edvin, att jag kan bära dej igen" Han tänkte inte på det men vi båda är så tacksamma att det gått så (relativt) fort ändå. Vi fick ett samtal för nån vecka sedan att en släkting till mej har insjuknat i samma sjukdom, på samma sätt som frun, på pricken med samma förfarande. Det är så otroligt skönt då att i den extrema sorg som dom har kunna trösta och visa att det kan gå bra och att det gör det. Om ni läser detta, vilket jag tror, så ska ni veta att vi finns här och våra tankar är med er.

Nu är det jul igen

Jag vet, förra året skrev jag likadant men det är oundvikligt i detta hus. Frun är en julfantast och så fort julmusten dyker upp på någon affär så är den ett givet inslag i detta hus.

Det är julmust, julinspirationstidningar och mossor i överflöd här.

Jag själv älskar också julen men väntar gärna åtminstone tills december innan pyntet åker fram.

När jag kom hem härom dagen så hade Edvin, Agnes storebror gjort ett arrangemang på trappen helt i eget bevåg.

Våran ingång ikväll

Agnes har fått sin influensaspruta idag och jag önskar jag hade filmat henne när jag kom hem från jobbet för hon förklarade för mej hur ont det gjorde och hur duktig hon var och att därför hade hon fått ett par nya skor av mamma.
Frun tittade på mej och sa bara "Dom var ju så söta på henne" och visst tycker jag hon är värd det.

Jag vill vara ledig

Imorse så ville min kropp inte gå upp, det enda den sa var att den ville vara ledig.
Sista månaden har jag antingen jobbat till nio på kvällarna eller så har jag haft barnen själv hemma så mycket vila eller fritid har det inte varit.
Väl uppe så sätter jag mej i bilen för att åka in till örebro och det är då jag hör den, som en skänk från ovan.



Efteråt så vart jag bara gld och det ända som denna låt gjort med mej idag är att jag varit glad och jobbat för fullt. Det är väl bara att inse. Jag är en workoholic.