Upp och ner

Det är otroligt vad man kan svänga mellan uppåt och neråt.
Igår tänkte jag skriva om hur glada vi blev då vi lämnade Agnes på dagis och såg att fröken K hade skrivit ut massor av stödteckenlappar och satt på varje barns låda samt veckans tecken. Detta dagen efter habiliteringen var ute. Det visar verkligen att dom tar oss på allvar.
Visst var jag glad idag också till en början, innan jag fick det där samtalet.
Agnes var hos audiologen idag för att kolla upp sin hörsel, vilket hon brukar göra varje halvår. Inget konstigt med det, trodde jag.
Vid 16 tiden ringer frun och berättar vad dom upptäckt. Agnes har nästan ingen trumhinna kvar i högra örat. Inte bara att det gått hål utan den är borta...
Kunde det ske? undrar man såklart. Det är antagligen den sista öroninflammationen som istället för att bara inflammera inne i örat så trumhinnan spricker så har den nu "ätit upp" trumhinnan.
Det kan inte växa ut en ny utan man får operera in en ny så nu fick vi en remiss till öronmottagningen så får dom kolla upp det mer exakt.
Inte för om jag litar på dom där på öron här i Örebro. Hon hade ju inflammation i julas och då skulle dom ju operera in ett rör för att slippa att något sådant här skulle hända men i sista stund var det en muppig läkare som ställde in operationen. Hon sa att det inte behövdes fastän vi ville det så gissa om jag kommer skälla ut henne nu. Jag känner mej vred just nu ska jag säga.