Övertid

Jaha, idag börjar vi gå på övertid.
Jag trodde i mitt stilla sinne att fjärde barnet skulle vara snabbt ute men den där lilla tjorvasen verkar trivas där inne.
För 12 dagar sedan gick frun upp mitt i natten och packade väskan för då kom den, trodde vi. Men icke sa nicke.
I förrgår sa frun att det här var sista natten som trebarnsmamma men icke sa nicke.
Listan kan göras lång men det är en märklig känsla att vad vi än bestämmer så är det en liten niomånaders bäbis, som inte ens kan prata eller skrika, som bestämmer.
En fot ut där eller en hand ut där så skriker mamma åt honom/henne och vi fortsätter vänta.