Födseln

När Agnes föddes så gick att som det ska. Hon har två storebröder så vi tycke att denna förlossning gick förhållandevis enkelt. Läkaren konstaterade att hon hade ett blåsljud och ville kolla upp det vid senare tillfälle. Då tänkte vi inte på det för det hadde hennes största bror också haft när han föddes och det är ju ganska vanligt.
Jag hade en riktigt häktiskt period på jobbet då jag var egenföretagare så vi sa att Agnes och mamma skulle ligga kvar en natt till för att vila upp sig så det hade gått två nätter när det sker...
Jag skulle sluta jobbet för dagen när Agnes mamma ringer och säger att något inte stämmer. Jag var på väg till dom med storebröderna och sa att det inte var någon fara, det var nog bara att hon hade känslosvall efter förlossningen. När jag kommer dit så får jag höra att sköterskorna hade tagit med Agnes till neonatal för undersökning av hjärtat och då kommer min fru gråtandes bakom dom. Jag som kommit in just säger att det är nog ingen fara samtidigt som jag känner hur min puls bara fortsätter öka.
Jag försöker få reda på var våran dotter är och en sköterska följer mej till neonatal. Vi kommer till hissen då vi möter läkaren som ber mej följa med tillbaka. Vi sätter oss i ett enskilt rum då han säger det som får hela min värld att välta:
Agnes har ett allvarligt hjärtfel och hon måste till Göteborg för vidare vård.
Han försöker förklara men mina tankar är redan någon helt annanstans. Dom kan inte se vad felet är men säger att vi får räkna med att det kan ta ett par veckor innan vi är tillbaka.

Två veckor som visade sig bli nästan tre månader...