Skön 5-års lögn

När vi sitter runt bordet efter maten så fixar mamma lite med ett paket. Då Agnes kommer gåendes så passar mamma på att be Agnes ta med saxen på köksbänken. Vad säger hon då, den lilla sköningen?
Nä, aa dann dinde, aa ar inga den! (nä, jag kan inte, jag har inga ben)
Sen hoppar hon upp på sin stol och ler lite för sig själv.
efter några sekunder då mamma och jag bara skakar på huvena så viskar hon till mej,
baba, aa da de mama aa ar inga den, den de ar aa... (pappa, jag sa till mamma jag har inga ben, men det har jag)