AHHHH "jag vill vara ledig, ledig, ledig"

Vad säger man? Det liksom kryper i kroppen på mej när jag tänker på verkligheten ibland. Agnes har två operationer framför sig fick vi höra idag.
Att man, jag som egen person, inte kan göra något åt det gör mej nästan lite galen och jag kan bara skrika ut mig aggretion ibland för att inte bli ännu mer galen i knoppen. Så var det på vägen hem i bilen idag efter sjukhuset.
Först kollade dom på hennes "bula" vid ljumsken och mycket riktigt, det var ljumskbråck. Ny tid för träff av kirurg inbokad.
Sen var det koll av örat hennes och även där så blev det klart att det ska opereras. "Inte nu med en gång men när hon blivit större" sa läkaren. Min kommentar var såklart att kommer inte hon komma ännu mer efter med talet då men det förstod hon inte. Vi ska träffa en annan öronläkare först som ska utvärdera om hon är efter i talet så mycket att hon behöver opereras med en gång.
Öronläkaren idag hade inte ens läst på om hennes kromosomavvikelse eller något så allt runt omkring brydde hon sig inte om och jag kände hur ilskan växte inom mej. Till slut sa jag: "Jag som pappa anser "...." och sen hur ni rent medicinskt gör det skiter jag i, bara inte det blir Agnes som får lida för att ni inte läser på".
Jag vill inte klaga men jag vill Agnes bästa