en dag av motgång

Igår blev inte som man tänkt sig. Jag såg så fram emot att Agnes bröder skulle komma och vi skulle mysa ett par dagar sen åka hem, allt pekade ju på det.

Jag pratade med min Far som det vart som skjutsade ner dom hit och sen gick jag upp till Agnes och när jag kommer dit så ser jag på min fru som sovit över där att det inte gått som tänkt. Kl 12 på natten hade sjuksköterskan tagit tempen på Agnes och den var 39,7 så då kallades stora armén in. Agnes mamma fick gå ut och dom tog massor av prover och tester för att se vad som orsakade det.

Dom kom fram till att det var nåt virus som slagit sig in och det sattes in en antibiotikakur.

På morgonen hade det gått ner lite men det var fortfarande feber.

Hon får antibiotika 4 ggr per dygn och läkaren sa att vi får ge det några dagar så ser vi...

Några dagar??? I mina ögon och av min erfarenhet kan det betyda ett par vackor!

Nu hoppas och tror inte jag det men ändå.

Jag gick upp igen till Ronald McDonald hus för att göra mat till grabbarna som var på väg.

Dom kom och det blev ett efterlängtat kramkalas och en otroligt god måltid.

Vi gick ner till Agnes och grabbarna ville verkligen hoppa upp i Agnes säng, i en minut sen var det bara alla leksaker och tvspel som gällde.

Vi byttes av och jag stannade kvar för att sova med Agnes. Kvällen fortsatte av massor av prover och nya mediciner hit och dit.

Till natten så kan jag säga att det är hyfsat varmt i vårat rum, 27 grader och så ligger man på en sån där plastinklädd madrass så det var inte så skön sömn. Kan tänka mej att sköterskorna tyckte det luktade mumma där inne när jag låg och svettades och Agnes låg och fes, eller var det tvärtom?