Nästa morgon åker vi tillbaka till östra sjukhuset och får träffa en läkare som försöker förklara vad felet är samtidigt som grabbarna springer omkring och drar i allt. Dom är då 1 år och 4 månader samt 3 år och 1 månad (Jag vet, TÄTT) och i all stress som var så blev man bara arg på dom. Vi försökte förstå vad läkaren säger men det ända som går in är att dom inte med säkerhet vet än vad som är fel. Vi får veta att hon inte har någon aorta och att hon får en medicin som håller henne vid liv just nu. På ultraljudet kan don inte se riktigt så dom måste göra en datortomografi. Hela dagen går och vi kämpar för att inte bryta samman. TYST pojkar, Inte röra pojkar, Sitt stilla pojkar osv. inte lätt att vara liten i en stor värld. Till kvällen så ringer jag min far och pojkarna får åka hem till dom tills vi vet vad som händer och så att dom får leka istället för att bara sitta hela dagarna. Skjutsade dom till Skara där min far mötte upp och på vägen tillbaka brast det fullständigt för mej. Vad ska ske?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar