Ny dag, nya möjligheter

Nu vet jag hur Agnes känner sig när hon får dormicum, ett smärtstillande och lugnande preparat. Hon får det ibland när det inte går så bra att sätta nål och dylikt för att hon inte ska behöva skrika ihjäl sig. Jag fick det igår kväll för att kunna somna. Det gungade till i kroppen och allt lugnade ner sig. Man kände att det gjorde ont i foten men man lixom brydde sig inte. Skummt tyckte jag men jag somnade så jag klagar inte.

(Känsliga läsare bör kanske hoppa över följande stycke)
Nu på morgonen träffade jag doktorn som förklarade att dom fick gå in med två snitt istället för kikhål. Ett ovanpå leden och ett på sidan. där gick man sen in och borrade (ja, du läste rätt) upp den delen av leden som hade slitits eller gnagits ner. då fick han ett rent hål att gjuta igen och då tog han en syntetmassa som tillsammans med den blödning som uppstod vid borrningen blir lika hårt som riktigt ben när han byggde upp leden igen. Därefter så placerade han ut brosket ovanpå de lagade delarna och vips, så har jag en fungerande led.
Han passade även på att ta bort alla metallbitar som satt där sedan tidigare.


I avvaktan på hemgång i veckan så har jag nyss ätit frukost. Dom pratade faktiskt om att jag skulle hem redan idag men jag bad faktiskt om att få vila tills imorgon åtmintonde. Det dunkar på ganska friskt när jag sätter ner foten så 4 timmar på tåg är jag inte så sugen på just nu.