Agnes Carlsson

Kunde inte låta bli att tänka på våran Agnes tid på sjukhuset när hon föddes då jag hörde Agnes Carlssons bidrag ikväll på melodifestivalen.
Att vi valde just Agnes till namn på henne beror inte på att Agnes Carlsson just vunnit idol och höll på att slå igenom som artist då vi väntade våran bäbis födelse utan att vi helt enkelt haft det som förslag då fruns gammel moster heter så.
Tillbaks till sjukhuset: Då Agnes äntligen blivit så pass frisk efter 57 dagar i respirator att vi fick lämna IVA så hade man lärt känna den delen av personalen som tagit hand om henne så bra att vi ville ge dem en liten gåva och då lämpade det sig så bra att artisten Agnes Carlsson hade just gett ut sin singel "Right Here Right Now (my Heart Belongs To You)". Vi inhandlade helt enkelt ett antal ex (så många jag hittade, jag var nog inne på varenda skivaffär i hela Göteborg) och gav till dem och sa att dom fick lyssna på den och föreställa sig Agnes (våran nudå, hoppas ni hänger med i svängarna med de båda Agnesarna) som sjönger den ifrån kuvösen till dem när dom står där framför.
Det föll i god jord och ibland funderar jag på om alla sköterskorna där förstod hur mycket de betydde för oss. Man är tacksam.

Okey

Det allra senaste ordet i Agnes permanenta ordförråd är "OKEJ". Allt man ber henne om eller om man säger åt henne så kommer det ett "okej".

-Agnes, kan du hämta flingorna? -Okej!

-Du får städa ditt rum nu! -Okej! (Men troligheten att hon skulle göra det = 0 )

-Vill du ha mat? -Okej!

osv.

Vi var hos några goda vänner härom kvällen och barnen fick se en film när vi satt och pratade. Efter ett tag så kikar vi till dom och då hade Agnes somnat, mitt på klinkersgolvet, fullständigt utslagen. såg inte något vidare bekvämt ut och idag fick jag en bild på mäjlen. Skönt eller?

Rock rockar

Efter att ha avklarat en kväll framför teven och då melodifestivalen i fokus så sammanfattade storebror Edvin det hela väldigt bra: "Pappa, vad konstigt att killen som sjöng rockigt inte gick vidare, för rock är ju det bästa".
Vad säger man? Har man påverkat deras musiksmak?

Agnes har för övrigt fått en ny logoped nu. I onsdags så var vi inne på habiliteringen och träffade henne och en terapeft. Jag får säga att jag ser verkligen fram emot denna våren och vad denna logoped och Agnes kommer att göra. Hon bokade upp ett helt gäng träffar redan de kommande veckorna och ville verkligen få igång ett samarbete med Agnes. Hon hade många bra ideér så vi får se hur Agnes kommer utvecklas med hennes hjälp. Det har ju varit lite si så där hitintills för det har kommit och gått flera logopeder och ingen har tagit tag i Agnes fall ordentligt.

Annars så har jag bara försökt samla energi efter allt som varit. Jag har inte orkat gått ut på bloggen de sista veckorna men nu hoppas jag att jag fått lite mer energi så ni får fortsätta följa Agnes framsteg. Tidigare i veckan när jag la alla barnen så somnade grabbarna direkt men Agnes låg och vred på sig. Jag chansade med att smyga ut när hon inte såg och hoppades att hon skulle somna själv. Då var klockan ca halv åtta. Vid tio-tiden när jag skulle gå och sova så upptäckte jag att det lös i barnens rum och där satt Agnes i Edvins säng och tittade i en bok. Hon hade alltså varit vaken i nästan tre timmar utan att göra ett ljud ifrån sig och bara suttit och tittat i en bok. Vad säger man? Jag la henne i sängen och hon somnade nästan direkt.

En sak till: om en vecka opererar jag min fotled. Skönt? jag vet inte. Äntligen? JAAAAAAAA

Verkligen kalas puffar

Agnes är inte direkt den där storätaren som brukar sätta i sig en vuxenportion varje gång hon äter utan mumsar på och efter några tuggor brukar hon ropa "däddy"(färdig). Sen följer det sedvanliga truglandet med att försöka få henne att åtminstånde äta upp hälften.
Men, och jag säger bara men, det finns en genväg. Funkar nog inte i alla maträtter men till frukosten och då filmjölken så är det super. Det jag syfter på är såklart KALASPUFFAR. Dessa små välsignelser för småbarnsföräldrar (eller?).
Agnes brukar äta ca 1 dl fil om hon är sugen men med dessa små saker i filmjölken så räcker det inte med en tallrik, inte heller med två. Man kan tro att efter tre fulla tallrikar och två filsprängda ögon senare så är det nog men icke, inte om man frågar Agnes. Hon kan äta fil i evighet om hon bara får lite puffar i.

Inte så mysigt med kladd kanske men hon är ju så go när hon sitter där.

För övrigt så var Agnes hos audiologen idag. Dom ville kolla hennes hörsel en gång extra ifall det nu blir någon "rör i örat-operation" (inte för att jag blir irriterad när jag tänker på hur dom fipplar fram och tillbaka med den saken). Och som vanligt så var det lite "vätska" bakom trumhinnorna så lite "missvisande" kunde det vara men för övrigt så tyckte dom att hon verkade reagera normalt.
Hörseltestet går till på så vis att Agnes får sitta i ett kvm stort ljudisolerat rum med en högtalare på vardera sida. Sen spelar dom upp olika toner i olika frekvenser och ser om hon reagerar och tittar åt det hål som dom sänder ut ljudet ifrån.
Jaha, så det räckte tydligen för att avgöra om hon ska opereras?!?

Äntligen börjar det släppa

Efter några dagar i sängen så är det första dagen då jag orkar gå upp och vara med familjen vid lunchen. Faktum är att jag till och med parvlade mej upp kl 8 för att skjutsa ner Edvin till skolan. Agnes och han mår fint och Valter verkar ha fått bukt på sin feber också. Frun, den tappre av oss alla dessa dagar, verkar trots omständigheterna må relativt bra. Hon har kämpat på för att försöka ta hand om allt och det har hon gjort med bravur. Antagligen är det därför som jag blev så sjuk som jag blev, att jag äntligen känner att jag kan börja slappna av. Värdelöst.
Jag fick kämpa med mitt (vad kallar man det? högmod? nää, men det där killar känner när dom inte kan vara den starke som håller uppe allt) inre första dagen jag blev sjuk "för om jag blir sjuk? Vem ska då sköta om allt?" var mina tankar och så har jag tänkt hela tiden frun legat på sjukhus, att nu måste jag bara ta oss igenom det här.
Så när jag blev febrig nu och frun bara helt enkelt sa "ligg du kvar och vila ut dej så tar jag hand om barnen" så räckte det för att slå ut mej fullständigt.

Feberdags

Nu är det så att man kan tycka att de saker vi varit med om är extrema och hur det kan drabba en familj flera svåra sjukdomar.
Denna vecka dock har vi varit normalt sjuka. I tisdags så fick Valter feber och blev snorig sen i onsdags blev Edvin förkyld i fredags kände jag att något var på gång. Idag har barnen blivit nästan friska och frun känner bara lite halsont men jag, lilla arma jag, har legat i sängen nästan hela dagen i feberfrossa, 39,3 visade den nyss.

Försök att fixa detta om ni kan!

Dagens samtalsämne vid lunchen

När vi satt och åt mat idag så började vi, barnen och jag, att prata om att jag ska operera min fot. Det skulle ju redan ha varit gjort men jag hade missuppfattat läkaren. Han skulle ringa i januari för att bekräfta vilket datum och då skulle det vara två månader senare så operationen blir den 2:a mars, spikat och klart, nåja,
När vi sitter där och jag förklarar att nu är det mindre än fyra veckor kvar så skriker Agnes till. "NÄÄÄ" säger hon och jag frågar om hon inte vill att jag ska operera min fot? "Nä ä, ange fooo" (Nej, Agnes fot). Förvånad frågar jag om hon menar att hon vill att hon ska opareras? "Jaaa, ange jeja foo" (ja, Agnes operera fot). Hon hävdade dyrt och heligt att hon ville operera sig igen och skulle minsan inte låta mej få ta del av den varan.
Skönt att veta att hon inte har skräck för doktorer i vilket fall.
Vad hade ni för samtalsämne vid lunchbordet?

Tandlös

Igår kväll när jag borstade tänderna på Edvin så ramlade det ut en tand, bara sådär. Inget som vi märkt satt lös men han har ju tappat flera tänder redan. Det roliga är att det ser ut som om han har varit i slagsmål och nockat ut tre tänder nu.

Från nästa vecka ska frun börja gå två dagar på rehab istället så då blir det tre arbetsdagar för mej och det känns ju som ytterligare ett steg i rätt riktning. Hon träffade favoritläkaren igår och gick igenom lite saker. Hon, läkaren, kunde bara konstatera att det som sker är helt otroligt. Hon trodde aldrig att frun skulle tillfriskna så här fort. Det var till och med så att hon fick gåshud när hon såg frun komma gående.

Hon ville även att så fort frun kännes av minsta domning i kroppen så ska vi kontakta henne och sen fick hon medicin för pulsen, den ligger ju uppåt hundra slag i minuten fortfarande och hon gillade inte att en annan läkare hade tagit bort den medicinen utan att fråga henne, tydligen så måste man trappa ner på den och får absolut inte sluta tvärt, precis som han hade sagt åt frun att göra. (Jaja, hon överlevde ju)

Byta blöja

Idag prövade Agnes att byta blöja på sig själv. Låter kanske som om hon skulle vara duktig men tyvärr.
Vi var inne i kyrkan och efter gudstjänsten så satt vi och fikade tillsammans med en god vän när jag plötsligt uppmärksammar en viss typ av susning och folk som börjar titta på något bakom mej. Jag vänder mej om och där står Agnes iklädd endast tshirt. Hon hade gått in på toaletten och klätt av sig kläderna och även blöjan, som tyvärr var full av ........
Hon hade väl helt enkelt velat gå på toa men inte hunnit och sen ville hon ha min hjälp.
Så med, ja ni förstår vad, på hela rumpan och nu då även benen var det bara att snabbt in på toan igen och börja tvätta av henne.