Verkligen kalas puffar

Agnes är inte direkt den där storätaren som brukar sätta i sig en vuxenportion varje gång hon äter utan mumsar på och efter några tuggor brukar hon ropa "däddy"(färdig). Sen följer det sedvanliga truglandet med att försöka få henne att åtminstånde äta upp hälften.
Men, och jag säger bara men, det finns en genväg. Funkar nog inte i alla maträtter men till frukosten och då filmjölken så är det super. Det jag syfter på är såklart KALASPUFFAR. Dessa små välsignelser för småbarnsföräldrar (eller?).
Agnes brukar äta ca 1 dl fil om hon är sugen men med dessa små saker i filmjölken så räcker det inte med en tallrik, inte heller med två. Man kan tro att efter tre fulla tallrikar och två filsprängda ögon senare så är det nog men icke, inte om man frågar Agnes. Hon kan äta fil i evighet om hon bara får lite puffar i.

Inte så mysigt med kladd kanske men hon är ju så go när hon sitter där.

För övrigt så var Agnes hos audiologen idag. Dom ville kolla hennes hörsel en gång extra ifall det nu blir någon "rör i örat-operation" (inte för att jag blir irriterad när jag tänker på hur dom fipplar fram och tillbaka med den saken). Och som vanligt så var det lite "vätska" bakom trumhinnorna så lite "missvisande" kunde det vara men för övrigt så tyckte dom att hon verkade reagera normalt.
Hörseltestet går till på så vis att Agnes får sitta i ett kvm stort ljudisolerat rum med en högtalare på vardera sida. Sen spelar dom upp olika toner i olika frekvenser och ser om hon reagerar och tittar åt det hål som dom sänder ut ljudet ifrån.
Jaha, så det räckte tydligen för att avgöra om hon ska opereras?!?