Agnes nya stora docka

Agnes har hittat en ny favorit docka, kusin Alma. Hon sitter och bara håller om henne och snurrar håret runt fingrarna, precis som hon brukar göra med sina dockor.

I eftermiddag kommer några goda vänner och vi ska ha lite nyårssupé framåt kvällen och sen bär det av till kyrkan i Örebro där vi ska fira det nya året, så från oss alla, till er alla, ett riktigt GOTT NYTT ÅR!

Skorv på trumhinnan

Var idag hos öronläkaren för att titta på Agnes trumhinnor. Han kunde konstatera att inflammationen hade upphört men att det var skorv på högra trumhinnan så rör var som bekant aktuellt att operera in i bägge öronen. Vi väntar nu bara på svar från hennes hjärtläkare att det är ok men han kommer tillbaka v 3 så det dröjer några veckor till innan op.
Annars får jag säga att det ska bli skönt när hon får rör så hon slipper ha ont var och varannan månad. Hellre stoppa i pluggar i öronen när hon ska bada än att hon ska få lida.

Ikväll var jag på en garageloppis i närheten och hade hoppas hitta nån sjyst ram att bygga en hoj på men istället hittade jag ett luftgevär till grabben för 200 pix, som hittat.

Tisdagstema - Nyårslöfte

Mitt nyårsöfte efter lite funderande (jag brukar nämligen inte komma på något och därför strunta i det) att jag ska älska min familj om än ännu mer. Visst kan det vara lätt att i jobbiga och pressade stunder höja tonen mot de man älskar men nu lovar jag att jag ska tänka mej för mer.

Kusin Alma får vara med på bilden och representera min familj.

Iskallt

Idag har jag stått och grävt med händerna i iskall lera. Jag håller på att installera jordvärme här hemma (ja, jag vet. Jag har egentligen inte tid) och det läckte ute på åkern så jag fick gräva upp i tjälen men sån tur var så hade spriten ifrån markslingan som läckt ut gjort leran mjuk, men inte varm. Det blir verkligen iskallt när vattnet blir minus 5 grader och man måste stoppa ner händerna i det. Det liksom fryser in genom hela handen direkt.
Då värmde det mer när jag skulle in och äta och Agnes i sedvanlig ordning sprang fram direkt och kramade mej och sa "pappa" med en röst som bara en dotter kan ha.
Annars har Agnes suttit och tittat på sin favoritfilm, Tingeling, nästan hela dagen. Imorgon ska vi in och träffa öronläkaren för att se hur hennes öroninflammation har utvecklas.

Norrland nästa- för en av oss

Idag var vi i Uppsala hela familjen för att vinka av Edvin, Agnes storebror, som ska upp till norrland i en vecka och hälsa på kusinerna. Han tog nattåget tillsammans med frugans moster som skulle upp hon med. Kändes hyfsat spännande att skicka iväg sin lilla sexåring (nästan) ensam sådär men han älskade det. På vägen upp så stannade vi till hos en granne för Edvin ville ge dottern i huset en liten julklapp och berätta att han skulle göra denna tripp. När vi stannade utanför och skulle knacka på så sa han "pappa, du kan ju stanna där så går jag in här själv". Den lille spjuvern, han ville inte att pappa skulle se när hon fick en kram visade det sig senare. Han är ju bara sex år.

Långpromenad

Sitter här på kvällen och tänker på att om några veckor så kommer jag kunna gå utan att ha ont... förstå vad härligt. Att kunna gå en långpromenad. Att kunna gå en promenad över huvud taget. Om så bara några hundra meter utan att behöva lägga foten i högläge och glömma allt vad leka med barnen är. Att kunna jobba en dag och sen gå ut med gumman. Givet för många men inte för mej. Som person så straffar jag ur mej och går ändå men jag vet att det slår tillbaka genom att jag får fruktansvärt ont i benet, när jag väl går och sen på kvällen när jag ska slappna av. Men.... om några veckor så kanske jag kan gå som vanligt... underbart.

God Jul

God Jul på er alla, lite i efterskott men det beror på min julklapp till mej själv som var ett nytt mobilt bredband eftersom det gamla bara strulade hela tiden. Så nu äntligen är jag online igen.
Hoppas ni haft en riktigt skön jul för det har jag, trots att det inte såg så ut innan jul. Jag ska förklara vad som skett sen sist jag skrev.
Agnes mamma har haft en infektion i högra tårsäcken. Det har runnit tårar från ögat ända sedan hon låg på IVA och dom har kollat upp det och försökt spolat tårkanalen men utan lycka. De var tvungna att göra det på operationsbordet sa dom och sedan hände inget på ett par veckor trots att vi frågade så nu fick hon en infektion och då kan man inte spola utan hon går på antibiotika.
Infektionen blommade ut på onsdagen innan jul och hela högra sidan av ansiktet svullnade igen på henne och hon vart sängliggandes i fruktansvärda smärtor i fyra dagar.
Agnes i sin tur åkte på en ny öroninflammation i samma veva och på söndagen så sprack trumhinnan igen på henne, sjunde gången i år, så jag fick åka in med henne på måndagen till sjukhuset och där bestämdes ganska fort att hon ska få rör i bägge öronen, operation om en månad. Nu går även hon på antibiotika tills på tisdag då jag ska till läkaren igen för en ny bedömning. Det har fortfarande inte slutat rinna ur örat på henne och idag så har hon kliat sig hela dagen på det andra örat så det kommer nog börja rinna inatt ur det med så antagligen så kommer dom bara säga att hon får fortsätta med antibiotikan några dar till på tisdag.
I allt detta som skedde så hade jag fått för mej att hjälpa till lite på jobbet för att det är så sjukt mycket att göra så där inför julen men det enda som det gjorde var att det stjälpte mer än det hjälpte, i vilket fall för mej. Jag drog på mej influensan och jag vart heldålig lagom till jul. Jag fick till och med munsår och det får jag bara när jag är riktigt risig.
Agnes har även fått sitt utvärdering ifrån logopeden som lät ungefär så här: Agnes är en go och glad tjej som ligger ett år efter i talet. Så nu väntar en TAKK kurs för mej och lite resurshjälp för Agnes.
Vi fick svar på våran ansökan om en dagisplats på ett litet dagis här i närheten som vi verkligen gillar och tror att det vore perfekt för Agnes och dom skrev att i mars så kan hon troligen börja. Det känns onekligen riktigt spännande på både gott och ont. Hon älskar ju när hon får följa med och hämta storebröderna på deras dagis så det kommer nog inte bli något problem att lämna henne där men frågan är ju hur hon kommer reagera på sjukdomar. Men hennes hjärtläkare var det ju som föreslog dagis så han tror inte att hennes immunförsvar är så dåligt att hon behöver vara hemma längre. Nu ska ju hon bara gå 15 timmar i veckan, men ändå.

Sen vill jag säga till er alla som tittat in här hela tiden som jag inte skrivit något: Tack, tack för att ni visar intresse.

På jobbet

Hade med Agnes till jobbet idag för jag behövde gå igenom några jobb med basen. Hon knatade runt där inne och charmade de hon mötte.
När jag satt där och kikade på datorn så kommer en och säger att nu får du nog kolla vad hon gör och när jag tittade så stod hon och hängde ner i toan med lyft ring och nappen i handen, plaskandes i godan ro. UAHHHH. Tänk en toa där rörmokare går. Inget trevligt.
Efteråt åkte vi och åt på restuarang innan det var dags att hämta storebror på dagis.

Tisdagstema - Uppmärksamhet

Tre år sedan

Idag är det tre år sedan Agnes gjorde sin första operation.

Man visste inte då vad som väntade eller vad som pågick, man var så mitt uppe i allt, trött, omtömlad, skärrad, rädd, oviss.

Just vid denna tid på dygnet, kl 20.00, så hade det gått tolv timmar sedan hon somnade in i sin mammas armar och narkosläkaren bar iväg med henne. Vi hade fått höra att det skulle ta hela dagen och att det inte var någon idé att vänta på sjukhuset så vi drog iväg till våra goda vänner i Borås där vi inväntade samtalet ifrån sjuksköterskan som skulle ringa när dom började bli färdiga. Tolv timmar och vi hade fortfarande inte hört något. Idag hade jag ringt för länge sedan och hört hur det gick men då var man så oviss. VARFÖR RINGER DOM INTE? Tankarna gick runt i huvet. Undrar hur våra vänner såg på oss den dagen? Jag har fortfarande inte vågat fråga det. Det gick två timmar till och vi var då hemma hos våran väns föräldrar då vi fick nog. Vi tänkte att vi väntar resten på sjukhuset. På vägen till Göteborg säger vi inte mycket till varandra. Hjärtat slår stenhårt hela tiden för man tänkte att nu ringer dom snart och det gjorde dom. Halvvägs tillbaka ringer mäster professor och säger att nu börjar dom bli klara och att allt ser bra ut men mer vill han inte säga nu i telefon utan måste gå. Gasen trycktes automatiskt närmare botten för nu ville man bara se henne, känna henne, vara där. Vi kom dit kl 23.00 och fick vänta ytterligare en och en halv timme innan hon kom till IVA så vi fick gå in till henne. Läkarna hade välbehövligt gått hem direkt efter operationen (kl 01.00) så vi skulle få vänta med att höra vad dom gjort tills imorgon.

Men där låg hon nu. Slangar åt alla håll och ett bamseplåster på bröstet. Nu förstod man lite mer vad som skett och det gick inte att vara stark längre.

Allt ok, nästan...

I tisdags så var vi hos läkaren för att kolla Agnes stämband och ifall hon har någon dold gomspalt (det kan nämligen rinna mjölk ur näsan ibland när hon dricker). Han kikade in i halsen via näsan med en fiberoptikkamera och till allas lättnad så såg allt helt ok ut. Stämbanden slöt fint och gomen stängde ordentligt, så stämbanden var antagligen bara uttänjda efter operationen och därför hade hon svårt att komma igång med talet. Hon skakade av obehag när han gick in i näsan och ner i halsen men när han frågade om det gick bra så nickade hon lugnt och bet ihop. Hon var super duktig.
Till fysiologen var det mer nervöst att gå till. Vad skulle dom säga?
Han tittade länge och väl med ultraljud och han sa "jaaaa.... mmmmm..... ahaaaaa" i typ fem minuter innan jag fick nog och frågade om det var något som inte stämde? "nä då, allt ser mycket bra ut". Med lite ironi sa jag att han aldrig mer får sitta och säga sådär om han inte vill ha fler patienter med hjärtklappningar.
"Alla operationssår efter den sista operationen såg mycket bra ut. Det hade läkt väldigt fint men så var det det där med operationssåret efter den första operationen" sa han. Med det så menar han aortan. Hon föddes ju utan någon sådan och dom fick ta de två artärerna som gick till respektive arm och med de två göra en ny aorta. Nu har dom upptäckt att den inte riktigt hänger med i tillväxten och om inget sker så ska hon opereras för det senare. Efter mycket tittande så beslöt han att hon får gå ett halvår till innan nästa undersökning.

Efter det så åkte vi hemmåt för där väntade två biståndshandläggare som skulle se över vad frugan behöver för hjälp i hemmet. Jag vet inte men jag tycker att staten har ett mycket märkligt sätt att hjälpa behövande i sådana här fall. Dom kunde erbjuda hjälp för de praktiska sysslor som ska göras i hemmet om jag jobbar sen drar dom av hälften för det räknar dom med att jag ska göra men sen beräknar dom kostnaden på våran gemensamma lön vilket är min lön så summa kardemumma: dom hjälper till med frun sysslor (vilket är helt rätt) men tar mina pengar. Jag frågade om dom delade upp de sysslor jag gör också (vi bor på en stor gård så det finns att göra) men det ville de bara skratta bort. Jag tycker det är sjukt att man ska tjäna på att utnyttja staten genom att man kan tjäna på att vara hemma och låta dom betala hela kalaset istället för att främja att jag kan återgå till jobbet och sen sätta in typ en personlig assistans som även då kan hjälpa till med Agnes.

Igår var jag och frun på julkonsert med Sissel, jag hade ingen aning om vem hon var men vi blev bjudna av två kompisar så det var bara att tacka och ta emot. Det var riktigt fint och hon hade en riktig pipa och sköna moves så vi hade en toppen kväll.

Idag var vi på luciakväll med äldsta grabben, Edvin. En riktigt mysig kväll med fina barnsånger och trevligt fika efteråt.

Kontrast

För att svara på Therese´s kommentar till Agnes prinsessklänning lägger jag in två bilder, ett som prinsessa från igår och ett som spätta från i sommras. Hon gillar att klä upp sig.

Då var det dags igen

Imorgon bär det av till sjukhuset, Agnes ska till fysiologen och röst o talvårdsenheten. Det är så man är lite nervös men nu ska allt ju gå bra.
Idag har Agnes bara varit som vilket vanligt barn som helst; hon har lekt, ramlat och slagit sig och snackat på som hon brukar. Allt som det brukar men förrutom en sak: hon har kommit in i treårstrottsen. Jag har sagt till mej själv att hon gnäller och stökar bara för att läget är som det är och hon saknar mamma men nu har det gått upp för mej, hon är tre år.
Hon har börjat smyga upp på kvällarna, gnäller så fort hon inte får något eller så fort hon vill ha något. Sen blir det bara värre för att det går ju inte att förstå vad hon vill ha när hon bara skriker och vägrar teckna vad det är. Ja Ja, hon växer väl ifrån det som alla andra barn.

3 år

Idag är det Agnes födelsedag och just vid denna tid för tre år sedan hade jag åkt hem till grabbarna och berättat att dom fått en lillasyster. Vi visste inte mer än att dom hade hört ett blåsljud och vi hade inte en tanke på att något skulle vara fel.
F har vi firat med farmor och farfar och även farbror Tobbe med familj var här.
Hon fick massor av paket och jag tror nog att vi skämmer bort henne lite, inte för att jag tycker det är fel utan det är bara mysigt.

Här är hon i sin prinsessklänning spelandes på sitt prinsesspiano. Gissa om hon trivdes i den klänningen.

Fysiologen

Idag damp det ner två brev från sjukhuset här i Örebro. Dels var det en kallelse till röst- och talvårdsenheten som ska kolla upp Agnes stämband som kan ha fått sig en törn vid förra operationen. Sen var det en kallelse till fysiologen. Det blev som en klump i min hals när jag såg den och orden från läkaren som opererade Agnes sist började spelas upp i huvet. Dom hittade två saker vid operationen som dom sa att dom vill kolla upp och vi skulle veta att ytterligare en operation skulle kunna vara nödvändigt. Det har man haft i bakhuvet men nu när man fick ett brev där det stod att man vill titta på det så vart det så verkligt igen. Det som är är att dom såg att ett av kranskärlen mynnade ut i hjärtat på helt fel ställe och det hade dom inte upptäckt på någon av alla undersökningar förut och sen såg dom en ny begynnande förträngning likt de dom opererade sist. Inget av de två var något akut sa dom men dom vill ha koll på det. Så på tisdag nästa vecka blir det en heldag på sjukhuset igen (som om det skulle vara något ovanligt i och för sig).

37,3

Känns bra att skriva: 37,3

Älgen

Agnes har fått en förmåga att skrämma upp sig själv. Kanske för att vi (grabbarna i huset) brukar skoja att älgen kommer och äter upp oss och då springer dom och gömmer sig och jag jagar dom. Nu går hon och säger "EJJE" och sen jagar hon grabbarna men ibland och även nu ikväll så sa hon "EJJE" och sen direkt "nää" för att säkerställa att det är på skämt för hon blir så rädd, speciellt nu när det är mörkt, att hon kramar allt vad hon kan i något och blir ledsen så nu har vi här hemma utlyst total skrämselförbud fram till jul.

Fortsatt feber

Agnes feber ligger stadigt runt 39 grader och om inget ändrats tills imorgon blir det väl att ringa barnavd. på sjukhuset och be dom titta upp vad det kan vara. Hon är pigg på dagarna men på nätterna är hon jättevarm och ligger och hostar. Annars har vi det supertrevligt här. Igår var vi (alla utom Agnes som sov) ute och åkte pulka i den lilla snö som kommit sen hade vi gäster iform av ett par goda vänner här som jag visade "retstickan" för. Någon som vet vad det är? Ett knåp i alla enkelhet men tillräkligt svårt för att vara en guldkant en hel kväll. Fru gäst löste den medans herr gäst kliade sig i huvet kvällen ut.

Full pott

Nu äntligen är vi samlade hela familjen. Vi firade det med att äta köttbullsmackor och sedan tårta och chokladbollar. Observera det vackra blomarangemanget som jag knopade ihop.

Morgonen började med en försovning till 9.20 så jag fick kasta mig upp och på med kläder på barnen och sån tur var så hade Edvin fixat fil till dom så vi kastade oss iväg. Edvin till en kompis, Valter med farfar och Agnes med mej för kl 10.45 skulle vi ha vårdplaneringsmöte på sjukhuset för frugan. Vi kom lagom i tid och efter det så käkade jag lunch med en vän och sen bar det hemmåt för att hämta Edvin. Kaffe hos farfar där jag lämnade Edvin för att sen igen åka in till stan. Hoppa in på blombutiken och beställde ett blomarrangemang (ops där försa jag mej) och sen till kondis och beställa tårta. Hämta frugan kl 15.15 för kl 15.30 skulle Agnes till sin logoped. Äntligen fick vi till det besöket efter ha tjatat på att få träffa en logoped sedan operationen. En super duktig tjej som verkligen kunde sin sak men tyvärr så slutar hon sista dec och en ny börjar första feb. så hon gjorde en planering och undersökning av Agnes som nästa skulle få utvärdera. Lite långsökt tycker jag men nu är dom på g vilket fall och jag är anmäld till en TAKK kurs.

Efter det så hämtade vi blommor och tårta och barn sen åkte vi hem och firade.

Nu lägger frun alla barnen och jag hör hela tiden där uppifrån hur dom vill att mamma ska sova i alla sängar.

Det har varit en tröttsam resa för både mej och barnen att ha mamma på sjukhus och speciellt för barnen. Dom har kommit till mej och frågat varför mamma inte kommer hem och det har varit nätter då dom har kissat på sig och skrikiga morgonar då jag vaknat av att dom stått utanför rummet och ropat efter mamma. Storebror har varit en klippa på att trösta sina syskon och han förstår lite vad som hänt medan lillebror vet vad som hänt men inte riktigt förstått varför pappa varit ledsen ibland och varför han måste hjälpa till mer hemma enligt pappa. Och Agnes har haft det tungt och blivit fostrad av tre grabbar och saknat mamma på sitt sätt, hon svarar när man frågar var mamma är genom att peka ut och bara säga sitt "mmmm". Sista veckan när vi vetat att hon kommer hem så har Agnes varje dag sagt "mama he" med en tyngd röst. " ja, mamma kommer hem nu" har jag sagt och hon svarar "mm mm" för att sedan bara krama mej.

"Mamma, Du är så välkommen hem"

Sista natten med gänget

Ikväll är det sista kvällen som vi är utan mamma, vilket fall under dessa omständigheter. Edvin hade en kompis här och jag fixade lite kvällsfika med tända ljus och sen satt vi där och planerade vilken fest vi ska ha imorgon.

Edvin ville bjuda in alla som vi känner och gärna gå ut på riksradio med att vi har öppet hus men jag vet inte om frun är med på den linjen. Valter ville ha ett "vanligt" kalas med ballonger, tårta och kompisar. Jag i min tur ville köpa blommor och tårta och bara vara familjen men det skulle inte alls duga enligt grabbarna. Sån tur är så är det jag som bestämmer och jag tror att frun är inne på samma linje så imorgon blir det tårta och fredagsmys med familjen.

39,5

I morse så var Agnes något hängig när jag skjutsade pojkarna till dagis och närjag kom hem så tog jag tempen på henne och den var 39,5 så jag bäddade ner henne i soffan efter hon fått en alvedon. Hon vaknade lite piggare och sen åt vi glass och päron och bara mös hon och jag.

Nu frammåt lunch så har hon kvicknat till ännu mer så det verkar ge med sig ganska fort. Får se om jag får i henne något annat än glass och välling idag. Hon har redan svept tre flaskor men vägrar äta något annat nu.

Spruta

Idag fick äntligen Agnes sin årliga dos av influensavaccinet som har blivit uppskjutet ett antal gånger pga av förkylningar och div. utflykter. Det hela gick fint och förutom sprutan så sa sköterskan att hon hade för sig att dom ville ha något blodprov från Agnes så hon ringde våran läkare och jovisst så skulle vi kallas till ett blodprov men då passade hon på att ta det nu istället.

Sedvanligt så fick hon ett litet klistermärke som tröst och jag irriterar mej lite varje gång det sker på att jag inte sparat dom från början för det skulle varit en rejäl samling vid det här laget.

Sen gick vi för att hälsa på mamman men hon satt på info träff ang alla föreningar som finns typ dhr osv så vi åkte hem och tog det lugnt istället och käkade dumleklubba som en kär vän till oss skickat på posten. Sånt är så verkligen uppmuntrande, det lilla i vardagen. Tack ni goa vänner.

Nu på kvällen så har vaccinet börjat verka och Agnes har 38,4 i feber och ligger och hostar.

IKEA

Vi firade våran triumfdag genom att åka till ikea och jysk för att shoppa lite julpyssel som frun ville ha. Efter att ha grundat med en korv och sen lämnat grabbarna på lekstället så började vi turen. Mysigt att bara kunna gå armkrok och titta på allt pynt och "bara" ha Agnes med. Vi åkte lite rutchkana på barnavdelningen och luktade på doftljus som Agnes älskade. Agnes satt i vagnen nästan hela tiden och var på strålande humör. Hon sjöng högt och ljudligt på sitt speciella lilla vis. När vi väl kom till kassan så satt hon och sa "mmm mmm mmm" som hon gör om allt och jag stoppade nappen i hennes mun medans jag skulle betala. Då kom en kvinna och ställde sig bakom oss och började prata med Agnes. I sin hand höll hon ett gäng matskålar till något djur och Agnes började direkt "mmmm mmmm mmmm" i sitt försöka att kommunicera med damen varvid hon lite ironiskt säger: kan du inte prata?
Båda frun och jag reagerade och båda tänke surt säga tillbaka: "Nä, det kan hon inte" men jag höll tyst och istället stod jag där och irriterade mig på hennes dumma uttalande men snart så började Agnes tralla igen och jag tänkte att hur ska hon veta!

HALLELUJA

Fick ett samtal från frun och gissa vad hon hade att meddela... jo, på fredag kommer hon hem... för gott. Sköterskan hade kommit in idag och bara sagt att vid deras möte på morgonen hade de bestämt att hon ska börja med dagrehab. Det betyder att hon åker in tre dagar i veckan och får bo hemma som vanligt.
Det känns helt overkligt, jag bara frågade: men det då och det då och det då.
Sen när jag la på luren så gick det upp för mej vad som hade skett och jag fick ringa upp direkt och bara säga grattis till henne.
På fredag är vi ett STORT steg närmare vardagen igen.

Diamonds are a girls best friend.

Såsom många andra barn så sitter våra grabbar med en hög leksakskataloger så här inför julen och ringar in varenda sak dom vill ha. Edvin gör blåa kryss och Valter röda, så jag ska veta vem som vill ha vad. Sen att dom har, enligt de själva, effektiviserat kryssandet genom att sätta ett enda stort kryss över de sidor som dom vill ha allt på tycker jag tar bort lite av den där "magin" som en önskelista kan ha.
Agnes i sin tur brukar slå upp barbie-sidan och sitta timvis och bara drömma. Nu till det roliga.
Idag damp det ner en katalog som Agnes fullständigt förälskade sig i. Årets julkatalog ifrån Guldfynd. Hon såg DIREKT möjligheterna i den. Hon bläddrade, ropade, skrek av förtjusning, bläddrade mer, stirrade, drömde sig bort och framför allt, sprang till mej hela tiden och visade vad hon ville ha. Otroligt, tänkte jag. Ligger det i dessa små liv redan när de födds? Nu har kvällen kommit och katalogen är nästan utnött och en hel del önskemål blev det även på hennes lista.

Storöga

Imorse när vi vaknade så hördes storebror Edvin ropa: Nä men Agnes. Har du slagit i ögat? Pappa titta.

När vi kollade så var det en mygga som hade stukigt henne i ögonlocket så det hade svullnat ihop helt och hållet. Hon satt där i sängen och lekte med bara ett öga öppet och verkade inte bry sig. Värre var det den gången då båda ögonen såg ut så och hon fick gå runt med bakåt lutat huvud för att få en glippa att se igenom.

Frun passade på i fredags att prova bröllopkläningen och den satt faktiskt "bra" trotts att det gått (.... öhh nu ska vi se... det var... nu igen... få se det var 2001 eller 2002... 2001 måste det vara för Edvin föddes 2002)över sju år och tre barn sedan sist hon hade den. Hon har tappat några kilo på hennes resa.

Lugn i stormen

Här har det varit full fart idag. Vi har varit på auktion, Edvin var hos en kompis, Vi har sorterat och städat upp i barnens rum, städat lite i trädgården och ändå så har det varit en förnöjdsam och lugn känsla i mej. Det är så OTROLIGT skönt att se hela min familj runt omkring mej. Imorgon ska vi alla till farbror Anders som fyller 30 och sen blir jag tillfälligt änkling igen men nu känns det som att det kommer gå bra. Det känns som om att snart är allt som det sig bör igen. Om det beror på att vi haft några dagar tillsammans nu må så vara men snart är vi det, hemma tillsammans.

Agnes tröttnade nyss och är så söt när hon, nästan slentrianmässigt, gör tecknena för; sova, docka, napp och välling. Får hon bara de så somnar hon på tre röda. (oftast)

Influensatider

Jag få nog säga såhär i efterhand att gå i bara tshirt i regn och bära cementsäckar och jobba är nog inte så bra om man inte vill ha en rejäl förkylning i kroppen. Nu är det precis vad jag gjorde i går kväll och när jag var färdig och kom in i värmen så kände jag direkt att något som ville min kropp illa var på väg. Natten spenderades i frossa och ensamhet.
Nu till det goda i historien. Idag kunde jag ömka mej för frugan som i sin tur har varit isolerad i veckan pga hennes illamående och just idag så var isoleringen slut så hon sa helt enkelt till sköterskan att hon tar tidig helg permiss och vipps så har jag en personlig ompysslare hemma. Otroligt praktiskt om jag får säga.

I wanna be a ....

Såg det här klippet på en annan blogg och den handlar om far och son som kämpar sig fram i livet på ett alldeles speciellt sätt. Jag ska erkänna att jag grät hela klippet igenom. Den gick rätt in i mitt hjärta. Vet inte hur många gånger dessa tankar kom till mej när vi fick Agnes eller faktiskt långt innan; vad händer om hon inte kan leva ett normalt liv? Kommer jag finnas där tillräckligt? kommer jag göra tillräckligt? Därför kunde jag verkligen leva mej in och känna deras situation. Vilken enorm kärlek! Jag vill vara som pappa Dick.

Ähhh.... nä

Agnes och jag satt och övade på lite vanliga ord och det gick galant att säga typ; pappa, mamma, tjena, hej, älskar dej osv. men sen frågade jag om hon kunde säga ketchup och hon putade med läpparna och klämde och tog i men allt som kom ut var "eeee" sen efter några sekunder så sa hon bara " äää Nä".

Miss Fluff

Idag kammade jag ut Agnes flätor som hon fick i förra veckan när hon var hos kusinerna i Uppsala. Jag kan erkänna att hon har charmat alla som hon mött idag. Hon har ju den goda egenskapen att hälsa på alla hon möter och gärna ta tag i dom oxå så dom stannar till och ängnar lite extra uppmärksamhet åt henne. Idag var inget undantag, alla gullade med henne på affären och på storebrors skola osv. Speciellt när hon kryper ihop lite, säger "pip pip pip" och nyper med sina små fingrar framför munnen (tecknet för fågel) och sen pekar mot ett fönster för att visa att vi såg en fågel för typ två timmar sedan.

Magsjuka

När jag ringde gumman på morgonkvisten vid en sådär 11 tiden så möttes jag av en utslagen röst. Hon hade (ursäkta) kräkts hela morgonen och det hade inte blivit bättre senare på eftermiddagen. Nu ligger hon isolerad på sitt rum i väntan på att provsvaren har kommit med vad det är hon åkt på men oavsett så känns det inte som om hon behöver det just nu.
Idag har jag dragit nya rör i vårat badrum på övervåningen för imorgon kommer snickaren och gjuter golvet. Ska bli riktigt skönt om det blir färdigt innan frun kommer hem så slipper hon springa i trapporna när hon ska på tjoa.
Senare på dagen när storebror kom från skolan åkte vi och köpte kakel, granit på golv och vitt på väggarna, blir fint det. Agnes fortsätter med sitt härmande och ikväll sa Edvin på skämt att om hon inte äter upp sin fil så kommer ugglan och tar henne, och då började hon härma ugglan.

talpedagogik

Idag har Agnes varit med och snackat rejält. Hon går och härmar storebröderna hela tiden och som exempel var när vi åkte på utflykt till Katrineholm för att kolla billiga grejer på Cheapy, och direkt när vi sa till grabbarna att vi skulle just dit så började hon: biibyy (cheapy) och så gick hon och sa hela tiden i affären och sen på vägen hemmåt så sa hon precis som storebror; papa, de duu (pappa, vet du?) varje gång hon ville säga nåt. Sen att det kom något som typ; mmmm, eller; vhioe vhioe vhioe ohh, efteråt som inte går att förstå vad det betyder är en annan sak.
Sen skjutsade vi mamma in till sjukhuset för helgens permission var slut. Jag kan säga att det var tyngre att åka därifrån efter att ha varit tillsammans en hel helg än det har varit annars. Så nu har det gått två månader och vecka tio som hemmapappa börjar.

Tillsammans

I helgen så har frugan permission från sjukhuset hela helgen och igår kväll kom barnen hem från Uppsala oxå så nu har jag hela familjen samlad och jag kan säga att det känns underbart. Man märker hur mycket barnen tycker om att mamma sover hemma. Imorse vart det en lång stund i sängen med allihopa. Agnes var så gossig när vi mötte farbror Anders som skjutsade dom halvvägs. Hon (eller farbror Tobbe) har flättat hela håret och ser ett år äldre ut.Läget flyter på annars här och frun blir bättre och bättre. På Tisdag ska vi träffa läkarna och diverse personal som är engagerade i hennes fall för att diskutera hur vi ska gå vidare med fallet, om det blir hemgång snart och vilka hjälpresurser det finns.
Med Agnes så går allt riktigt bra nu, barnen hade tydligen varit lite dåliga när dom var i Uppsala men nu mår dom fint och aptiten har varit på topp idag. Skönt.
Det märks att hon varit med större barn i veckan för hon "pratar" mycket mer och gestikulerar massor. Antar att farbror Tobbe har talat teckenspråk med henne, han är en hejare på det.

Tack även våra kära vänner och tillika grannar för den goa gåvan igår kväll. Super gott.

Agnesbagnes

Jag får fler och fler förfrågningar på varför bloggen heter som den gör och dels var det för att Agnes första smeknamn redan var upptaget så det handlar alltså om smeknamn. Vi kallar henne för massor av olika saker varav Agnesbagnes är ett. Det ska inte vara, som många verkar tro, Agnes B agnes, med betoning på B:et. då blir det ju helt fel. Nej, det ska vara betoningen på "bagn":et. Alltså [AgnesBANGnes]. Så denna blogg är ämnad först och främst till lilla henne.
För att förtydliga så skickar jag med ett videoklipp så ni kan öva in det rätta uttalet.

Jättekul

När jag satt här i min ensamhet och tyckte att allt var trist så hör jag en bil rulla in på gruset utanför. Vem kan det vara måntro? Jo. In kommer min underbara fru som hade tigt till sig en kvällspermis. Gissa om det var en trevlig överraskning. Vi åt middag och sen tände jag en brasa i öppna spisen och hon hämtade en madrass sen låg vi där och bara njöt tillsammans. Barnen är ju i Upppsala så en och annan puss förekomm också. Nu har hon återvänt för natten men imorgon kommer hon igen och då ska hon få stanna 24 timmar....
Jag kastar in ett par bilder så får ni se vilken fin strumpa jag har och min kylstrumpa jag sätter på för att svullnaden ska gå ner. Det är som ett fotstöd man spänner runt fotleden och den är fylld med två påsar med isbitar. Kallt men skönt.

Aaaaaaaptråkigt

Jag får säga att det här har varit det tråkigaste dagen på väldigt länge. Visst har jag haft jobbiga dagar, tröttsamma dagar, slitiga och oroliga dagar men inte så här tråkiga. Gick upp imorse och eftersom barnen beslutade att stanna två dagar till i Uppsala så var det helt tyst i huset. Haltade ner på kryckorna och skulle ta något att äta. Skit tråkigt. Varför äta något kände jag. Skittråkigt med kryckor så dom kastade jag iväg och haltar runt istället. Hämta post, kolla datorn, sitta och titta på fåglarna som äter upp våra vinteräpplen, kolla datorn, prova ringa någon kompis precis som om dom skulle vara hemma en vanlig torsdags förmiddag, ringer gumman, nä hon tränar... så har dagen flytit på och vet ni vad jag tycket att det är??? APTRÅKIGT!!!

Så där ja

Så, då var den operationen avklarad. För att lugna alla darrande nerver runt om i Sverige så kan jag säga med en gång att det gick bra. JAG LEVER!!!

I måndags åkte jag in till gumman efter jag packat ner lite ombyte och tandkräm. Jag var med henne när hon gjorde sin dagliga träning på sjukgymnastiken och coachade henne lite i hur ett "riktigt" träningspass ska ske. Allt under 35 kg i hantlar hoppar vi över men jag fick inte något riktigt gensvar från henne utan ett kilo får duga.
Kl 13.10 gick tåget och ca 18 var jag framme vid sjukhuset. Efter att ha bekantat mig med min rumskamrat så var det dags för hibiskrubb, eller descutan som det heter. MMM skönt.
Tisdag 06.30 var det dags igen skrubba skrubba skrubba och även jag kan se ut som en svinto.
kl 07.30 bar det av till operationen och 08.00 sövdes jag. Jag hann sväva iväg i tankarna och jag kommer ihåg att jag såg mej själv efter 20 års studier som forskande professor och hur jag hade lösningen på varför Guillian Barre drabbar vissa. Vet inte om det var en sanndröm eller om alla piller och soppan jag fick i armen påverkade mej.
10.15 vaknar till och fryser. Får en filt.
10.30 vaknar igen och upptäcker att min arm är alldeles insnurrad i sladdar och slangar och dom säger att vid tio började jag dra i allt och snurra runt så dom hade haft fullt sjå att hålla i mej. Somnar till lite igen.
12.00 kommer upp till avdelningen och får käk sen har allt faktiskt flutit på riktigt fint. Jag kom hem vid 16 tiden idag och får hoppa runt på kryckor ett par dagar och nästa del i operationen blir direkt efter nyår enligt läkaren så nu ska jag ringa gumman och säga att tills dess så måste hon vara hemma. Skönt att ha något att ställa in siktet på :)

Operation igen.

Känns konstigt att skriva en sådan rubrik utan att det gäller Agnes utan faktiskt mej.
Imorgon bär det av till kungsbacka för att försöka få fason på min fotled. Det är bara steg ett i två operationer så det dom ska göra är att ta lite brosk från knät som dom ska odla upp till fotleden sen ska dom även knacka loss en benbit ifrån höften som läkaren sedan ska fila till en ny "mellanled" i foten, den som är helt krossad nu.
Om det inte vore för allt annat som pågår just nu i mitt liv så skulle jag nog tycka att det känns obehagligt men nu är det bara mera som en bisak. Kidsen är hos kusinerna i Uppsala lyckligt ovetande om pappas öde. Dom vet bara att dom har förlängt höstlov för att träffa kussarna. Kanske taskigt att inte berätta men det är nog mycket för dom att oroa sig över ändå.
Hoppas bara inte Agnes blir förkyld där uppe för på torsdag ska jag med henne till läkaren i örebro för kontroll och influensa vaccin och då får hon inte vara sjuk. Vet inte hur många gånger vi har fått skjuta på en liten spruta bara för att hon är lite snorig. Nackdelen med att chansa är att hon istället kan bli sjuk hela vintern. Ja ja, en dag i taget som jag har sagt förut.

Ensam igen

Ikväll har frugan varit hemma på permis igen och det var en underbar kväll. Vi badade barnen tillsammans, farmor, farfar och faster Petra med familj var här nån timme och åt fredags fika och sen låg vi och bara höll om varandra tills taxin kom och hämtade henne. En riktigt härlig kväll med andra ord om det inte vore för det där gnagande i mej. Det där som kan äta upp en innefrån. Den känslan som man haft så många gånger med Agnes när hon ska sövas och opereras. Samma känsla hade jag i mej denna kväll. Snart tar dom henne, snart står jag här igen själv; om än bara för en tid men ändå en evighet ifrån mej. Åh vad jag saknar dej.

Hjärtebarn = porslinsbarn?

Ikväll när vi höll på att plocka ihop dagens skörd av leksaker som var utspridda i köket så skulle så klart Agnes ta samma som Valter. Tillslut tröttnar Valter och vill inte släppa en pinne som han har gått runt med idag och Agnes den envise bara skriker NÄÄ och det slutar med att Valter släpar runt på henne runt, runt i köket hängandes i pinnen. Jag får säga att hon blir stark fortare än man tror.

Träna

Idag har jag gjort något som jag gått och funderat på länge. Jag var och tränade och ÅHH vad jag kommer ångra imorgon att jag inte tog det så lugnt som jag tänkte innan. Det är så varje gång man har varit på latsidan och inte tränat så när man väl gör det så är det så kul att man bara tokpressar och AJ AJ AJ vad ont jag kommer att ha.

Politik???

Jag kan säga att jag är lika insatt i politik som jag var i bloggar när jag började skriva min; alltså inget. Men trot eller ej så lyssnade jag på en debatt(ja, jag vet ana att du inte tycker det är nåt att skryta om men i alla fall) på P1 ikväll när jag åkte hem från frun. Det var Birger Slaug(?), det gamle avdankade språkröret i miljöpartiet som diskuterade finanskrisen(åh, jag somnar nästan av att bara skriva om det här) med en liten ettrig liberal. Trot eller ej så vart jag fascinerad över att man som politiker kan ha så sunda åsikter. Nu är ju han kanske inte så aktiv i riksdagen längre men nog borde det finnas några aktiva på riksdagsnivå som har kontakt med honom och blir inspirerade. Vad han snackade om orkar jag inte återge men i stora drag så var det att det gör oss gott det här som händer och att vi alla behöver stanna upp och fundera på vad som egentligen gör oss glada i längden, materiella ting eller kvalitets tid?
Han fullständigt slog undan benen på den andra killen.

Julklappstips

Jag vet att det är långt kvar men är det verkligen det? Själv drack jag min första julmust redan för en vecka sedan. Frun är fullständigt såld på julmust så när jag såg att det fanns i affären så fick det bli den dagens gåva.

Om ni funderar på vad ni ska ge till nära och kära eller varför inte till er själva så ska jag passa på att slå ett slag för min svåger som har en alldeles förträfflig almanacka. Ni går själva in och bestämmer hur ni vill ha den så skickas den hem till en. Alldeles utomordentligt förträffligt, tycker jag. Nog för att jag är lite partisk men jag skulle nog ändå köpt en till frun även om jag inte visste vem han var.

Middag

Idag ringde en vän och frågade om jag ville komma och äta middag hemma hos dom ikväll. Riktigt skönt faktiskt att för en gångs skull få komma iväg sådär på eftermiddagen. Dom har en dotter som föddes några dagar efter Agnes (vi hade planerat att kunna sitta på bb tillsammans och räkna på jobb men så vart ju inte fallet) och dom lekte hela kvällen. Det är inte många gånger jag har unnat min kropp att få slappa en eftermiddag sådär sedan frun blev sjuk och jag kände att jag nog ska göra det fler gånger. Man hoppar lätt över det sociala livet och bara kör på här hemma istället.

Just idag är jag stark

För en tid sen läste jag ett inlägg i en annan blogg och det var en video med en grabb som opererades för tredje gången när han var lika gammal som Agnes var vid hennes tredje operation. I videon spelas en riktigt bra låt och jag har gått och nynnat på den sedan jag såg filmen och just idag så känns den så passande i mitt liv. Den heter "just idag är jag stark" och sjöngs av Kenta. Varför känner jag så? Jo...
Imorse så lät barnen mej sova och storebror fixade lite målning upptäckte jag senare, sen hade dom smitit över till Farmor och ätit frukost så när jag vaknade så satt dom i sandlådan och lekte alla tre (tur att vi bor på landet långt från bilvägen). Sen kom det massor av goda besked som jag väntat länge på och även känslan att jag äntligen ska få åtgärda min fotled som har traslat så länge gjorde mej stark. Sen åkte jag in till frun och där var allt på topp. Hon var glad och pigg och knappt ont i sina fötter så vi gick en liten promenad och pratade vardagsbestyr. Så summa kardemumma är att idag är jag stark och känner mej vid riktigt gott mod.

Vilopuls

Idag var frun hemma på permiss igen och det var igen riktigt gott att bara få sitta och prata i soffan. Edvin, stor grabben, var hos en kompis på dagen så Agnes och Valter härjade fritt med mamma de första timmarna och man märker vilket ansvar han tar egentligen. När han kom hem blev det genast lugnare, han hjälpte Agnes direkt när det var något och sa åt Valter när han blev för skrikig. Han är en otrolig storebror och vi såg honom med nya ögon faktiskt.
När det var dags för frun att åka in till sjukhuset igen så pussade vi alla henne och vinkade av när sjuktransporten åkte iväg. Jag och Agnes stod kvar på farstun och tittade efter mamma och jag undrar vad som snurrar runt inne i hennes tankar sådär. Dom tar det bra att mamma är borta men visst har dom frågor och jag märker att dom inte mår som dom brukar.

Sen måste jag berätta att när frun vaknade så var hennes puls nere på 88 slag i minuten, det lägsta sedan hon insjuknade. Det tyder på att nerverna som styr hjärtfrekvensen börjar läka. UNDERBART.

Agnes- Om Valter själv får välja.

Så här snyggt blir det när Valter får välja kläder åt Agnes.

Julafton

Idag har vi haft rena rama julaftonen här hemma.

Morgonen började med att Edvin, dagens födelsadagsbarn, väcker mej och frågar varför jag inte har kommit med några paket än? Sov, säger jag, det är ju mitt i natten. Jag passar på att kolla på klockan och ser att den är SJU, Jag har försovit mej. "Sov Edde, jag måste öhhh.... kolla en grej"

Springer ner, möter precis min mor och far och även faster Paula i entren, förklarar läget, fixar tårtan.

Sen är det födelsedagsfirande med sång och tårta på sängen. Edvin gjorde ett jättebra försök till att låtsas sova, höll sig säkert i 5 sekunder innan han gjorde den klassiska gäspningen och sen se förvånad ut.

Paket, kramar, tårta, skratt och en farfar i fällknivsläge får sammanfatta morgonen.

Dagens favoritpaket var nog den nya cykeln han fick.

Sen åt vi frukost hemma hos farfar och farmor innan förberedelserna till kalaset började.

Kl 12 drog vi igång i skogen och det blev ett otroligt lyckat kalas. Massor av kompisar, fritt röj, lekar, pippi långstrumps skattletarjakt, korv, saft, ballonger och massor av skratt.

Sen kom dagen höjdpunkt om ni frågar mej. Efter allt kalasfirande så kom faktiskt frugan hem på kvällspermision från sjukhuset. Det var riktigt härligt att ha henne hemma igen om än bara för en kväll. Edvin omvärderade dagens bästa present och undrade om inte mamma var det bästa han kunde få på sin födelsedag. Igen massor av kramar och pussar. Sen blev det pizza för första gången på länge för mamma.

Efter ett tag sprang barnen upp och lekte med de ny leksakerna så jag och min älskling kunde bara sjunka ner i soffan, lika utslagna och trötta, i varandras famnar. Vad man uppskattar det efter en så där 7 veckor. Nu har hon ju ganska ont och så; så det fick inte bli några hårda kramar.

Vid sju läste hon gonattsaga för barnen och när jag kikar upp sen så ligger alla i hennes famn och förklarar för henne att det är så vi gör nu när pappa är hemma. Nåja, tänkte jag, dom kan väl få säga så denna kväll.

Vill sluta med att berätta vad Agnes gjorde. När jag frågade om hon ville ha välling så sa hon "ja" sen vände hon sig mot Edvin och gjorde tecken för: Du, törstig, ha, fil eller välling? sen samma mot Valter. Alltså hennes första mening.

Reka

Idag var vi i skogen för att reka av platsen som vi ska ha kalas på imorgon. Det ska bli skattjakt, korvgrillning och massor av lekar när Edvin fyller 6 år. Jag tänkte att det är lite smidigare att ha kalaset ute så slipper man allt efterstäd som brukar följa ett kalas. Det ska bli riktigt skoj.

Dom var riktigt nyfikna på hållaren för saltsten som älgarna slickar på och när dom förstod att älgar är så höga.

Agnes tröstar Valter när det blev för jobbigt att gå.

Nu sover alla knottarna så nu börjar tårtbakning och ballongblåsning.

Höstfest

Idag var jag och grabbarna på vernissage på lillgrabbens dagis. Dom visade upp alla konstverk som dom åstadkommit senaste tiden. Kul grej då man får en chans att träffa alla andra föräldrar också. Valter var så stolt att kunna visa storebror vad dom gör där och storebror Edvin var så glad över att få träffa sina gamla fröknar.

Agnes och jag var inne hos mamma tidigare idag och då råkade Agnes trilla och slå kinden i golvet. Jag är ju van att trösta numera men icke denna gång. Nu dög man inte utan hon nästan njöt av att få gråta ut hos mamma istället. Hade det varit jag så hade hon nog inte gråtit så mycket men nu tog det typ en kvart av bara mys med mamma innan hon var ok. Gos ungen.

Om du behöver ett skratt

Såg det här klippet på en annan blogg och är bara tvungen att visa den. Den gav mej ett gott skratt.

Sjukhus familjen

Kan säga att Agnes tandläkarbesök härom dagen gick förträffligt bra. Hon satt med gapande mun hela tiden. Såg så roligt ut när tandläkaren vände sig om ibland för att skriva på datorn hur tänderna ser ut så fortsatte Agnes gapa och ögonen snurrade runt för att hon var så enormt nyfiken på vad han gjorde, men stänga munnen? Icke då.
Som tack fick hon välja en leksak i en stor korg och av alla saker tog hon en liten lila plastsnurra. ( jag tror den ligger under gruset nu om jag ska vara ärlig)

Jag fick ett samtal från sjukhuset i Kungsbacka i förrgår och den 3 nov bär det iväg ditåt för min del. Som om det inte räcker med grejer nu så ska min fot opereras och deloperation nummer ett sker då. Dom hade fått ett återbud och eftersom jag står på väntelista så blev det så kort varsel. Men det är lika bra att smida medans järnet är varmt och vi är inne på den där sjukhusgrejen nu. ingen står sak bara ta lite brosk i knät och knacka loss en benbit på några cm från höften som han kan skapa en ny fotled av. Skönt va?
Så nu står min förhoppning till mina syskon att dom kommer och tar kidsen mina ett par dar. fattar ni vinken?

Träningspass

Idag har jag skottat grus så det räcker. Agnes och jag har fixat det sista runt våran nya uteplats och det blev vitt singel som fick bli pricken över i:et. Snål som jag är så tog jag vit kalksten istället för marmorkross och det gick faktiskt åt ca 8 ton så det var hyfsat stor skillnad på priset. Men nackdelen visade sig ganska fort. Agnes var inte så aktiv med spaden som jag önskade utan satt mest och lekte i gruset och hon blev helt vit. Och inte bara hon utan allt hon kom åt sen. Sån tur är så började det regna precis när vi var klara så jag hoppas det mesta kalken försvinner men jag kan säga att det blev kanon snyggt. Pga att det är en överraskning för gumman tills hon kommer hem så får ni vänta på bilder av Närkes snyggaste uteplats.

Gotlänningen

Igår hade Agnes en massa konstiga ljud för sig, hon gick runt och mummlade ramsor hela tiden. Och inte nog med det, hon gjorde det på gotländska också. Kanske inte på flytande men med en "schvung" i orden. Hon måste ha hört något på tv.
En sak till som hon gjorde och som verkligen värmde mitt hjärta var när hon skulle sova.
Jag gjorde iordning henne och la hon i sängen, sjöng en vaggvisa och sen "Gud som haver". Efter det brukar jag säga gonatt och hon säger "natt natt" sen vänder hon sig på sidan och somnar direkt men igår så sa hon inte natt natt utan bara klappade på bröstet sitt och sen pekade på mig (tecknen för: älskar dig) innan hon somnade.

sova

Idag åkte jag in till frun medans faster Pernilla tog hand om barnen. Så i lugn och ro gick vi till kyrkan och var med där en timme innan frun bliv för trött och sen åkte vi tillbaka till sjukhuset och åt lunch. Sen kom dagens höjdpunkt. Efter maten skulle hon vila och eftersom barnen inte var med och sjukgymnasten hade helgledigt så passade jag jag på att krypa upp brevid gumman och där slocknade vi totalt. Hur skönt som helst, få ligga där med gumman på axeln och bara sova....
sen att hon tyckte det var hyfsat obekvämt att ligga på en hård arm var en annan femma.
Vid 4 åkte jag hem till knoddarna och kollade på Alvin och gänget med dom. Det riktigt ryckte i Valter när dom sjöng loss och han var bra sugen på att kasta sig ut på dansgolvet.
Nu sover alla och jag ska för en gångs skull bara slappa i kväll för imorgon börjar vecka 7 som hemmapappa och den börjar med tandläkarbesök för Agnes.

Wadköping

Igår var vi på auktionen jag nämde i förra inlägget och nog var det tur att jag var där dan innan i lugn och ro för jag kan säga att det var det sista jag kände under fredagen. Vet inte vad det var med oss men vi drog inte lika och inte blev det bättre av att Edvin råkade tappa bilnyckeln i ett brännesselsnår. Efter att ha krypit runt där i över en timme så gav jag upp. Vi fikade och sen tog vi farfars bil hem och hämtade reservnyckeln.

Idag så är faster Pernilla här med sin familj. Vi åkte in till frun och tog med henne ut på promenad. Idag bar det till wadköping och fiket där och efter en stunds fikande sprang barnen bort till lekladan, en lada som dom inrett till en gammal handelsbod som barnen får leka fritt i.

Efteråt så gick vi upp till sjukhuset och hoppade i mammas säng ett tag innan vi åkte hem.

Ett steg bak, två steg fram

Man brukar säga ett steg fram, två steg bak men jag känner inte att så är fallet nu. Det går faktiskt bara frammåt just nu. Igår var det tungt men idag så har jag varit hos frun ganska länge och vi GICK ut i fikarummet och bara njöt av utsikten. Ett höst gult Örebro med slottet och kilsbergen i bakgrunden. Sen gjorde hon något fantastiskt, hon (nu får du hoppa över om du är känslig)
kissade, för egen maskin. Glädjetårarna gick inte att hålla tillbaka för henne. Det är sant, det är inte roligt att behöva tappas varenda gång så detta är ett stort framsteg.

Sen tog jag med Agnes och grabbarna till en gård där det ska vara auktion på imorgon, ville kolla vad som fanns där i lite lungn och ro men lungt vart det inte. Upp på traktorer, hoppa i lerpölar, klättra på gödselbrunnen, rulla ner för slänten mm mm så till slut tog mitt tålamod slut. In i bilen och sitt stilla. Skrik och gorm.
Sen ringer frun och jag förklarar läget. "får jag prata med dom"
Jag räcker in telefonen och dom blir tysta. "vem är det?" frågar Valter.
Sen blir det helt lugnt. Ett stort leende sprider sig i deras ansikten och dom sitter tysta i säker 30 sekunder.
Efter samtalet frågade jag vad hon sa och hon hade sjungit en sång som hon brukar sjunga när dom ska sova och gjort det sedan dom föddes. En enkel sång som går lungt så här:
"Mamma älskar dej.... Mamma älskar dej... Ja hon älskar sin lille Lalle." Om och om igen.
Efter det så var det full kärlek igen mellan oss alla.

tröttsamt

Ikväll ska jag erkänna att verkligheten kom i kapp mej. Jag har fixat och donat här hemma och skjutsat och lämnat barn och förklarat för folk i telefon och försökt få dagen att gå ihop och så ringde gumman och sa att ett test de tagit inte visade bara positiva saker. Så när kvällen kom och far min skulle komma och kolla barnen så jag kunde åka in till frun så rann det över. Jag lyckades bita ihop när han var här och förklarade att jag inte skulle in ikväll för det blir för mycket och jag orkade helt enkelt inte. När han gått och barnen satte sig framför bollibompa la jag mej bara i soffan och (helt otroligt, min manliga stolthet gör att jag har till och med svårt att skriva det) bara grät. Inte snyftade utan GRÄT. Jag var så trött på allt och att det hela tiden ska vara något. Nu vill jag bara ha min fru tillbaka hemma. Efter en timme och några liter senare så önskade jag att nån skulle öppna dörren eller nått så man hade nån annan att tänka på och tre sekunder senare ringer telefonen. En god vän som nog inte förstod vad glad jag var för att han ringde just då bara för att kolla några saker. TACK du.
Nu har det gått ytterligare några timmar och några vänder till barnens sovrum gör att man bara kör på. För det är det jag får göra, bara köra på.

Donationsdagen

Först vill jag bara säga att det var utan rullstol som hon var till stora holmen igår och inte rullator som jag skrev. Om så varit fallet så hade jag nog varit ännu mer stolt i mitt skrivande.

Sen vill jag som så många andra upplysa om donationsdagen som annalkas. Är du inte med så ta en funderare, det gjorde jag när jag läste en annan blogg här brevid så numera är jag anmäld till donationsregistret jag med.

4-års kontroll

Idag var vi på 4-års kontroll. Inte med Agnes utan med hennes mamma. Eller... nja, kanske inte en riktig sån men det kändes som det när hon berättade vad dom gjort på sjukgymnastiken idag. Hon hade fått lägga klossar i en låda och sen lyfta över dom till en annan låda brevid. Inte så avancerat men nog så bra för finmotoriken när man dessutom ska göra det på tid.

Nu har hon fått medicin mot smärtan som hon har i fötterna och då kan hon gå mer själv så hon hade varit ute till stora holmen idag UTAN rullator.

Edvin skjutsade ut henne till matsalen på avdelningen så satt vi där och fikade idag.

Sen hade han hårdträning med henne och satt på rullatorn och instruerade hur hon skulle göra sina dagliga övningar.

Agnes har kommit igång riktigt med sitt tal och ikväll när det var månsken över gården så utbrister hon "må-len". Det var farmor som visat den och hon hade snappat upp det. Hon lär sig nya ord hela tiden nu.

Stor Agnes

Idag när jag kom hem från sjukhuset så mötte jag Agnes och hennes kusin Alma (min bror med familj är här på besök ett par dagar). Alma har alltid lekt med Valter för dom är lika gamla men nu sprang som sagt Agnes och lekte med henne och helt plötsligt hade jag en stor flicka och inte den där minstingen som alla säger porslinsbäbis åt. Inte för att hon behandlas som en porslinsdocka men hon brukar gå och lekta själv efter de andra kusinerna.

Idag har frun fått en rullator istället för ett gåbord så det går framåt i små steg. Dessutom så skröt hon lite om att hon käkade upp hela portionen med mat som hon fick till lunch, inte fy skam det inte.

Hjärtpins

Såg en annons om dessa pins och vill slå ett slag för de. Ni som har barn i skolan eller om du går i skolan så kolla in denna länk.

http://www.hjart-lungfonden.se/sv/Gava-privat/Andra-satt-att-bidra/hjartepins/Hjartepins/Anmal-er-klass-till-Hjartepinsforsaljningen-2009/

Utflykt

Imorse ringde frun med ett glädjebesked, hon får komma ut. Inte ut och hem men ut i rullstol och det är minsann inte fy skam. Så vid 13 tiden så gick hela familjen ut och lekte på stora holmen i stan. Nu var ju lilleputte tåget stängt för säsongen men jag tror aldrig jag njutit så mycket av att bara gå runt där och se hösten i all sin prakt. Barnen tyckte det var kul att få visa mamma sina konster i lekparken och Agnes satt halva vägen i mammas knä och bara njöt. Mamma njöt också kan jag säga.
Önskar jag hade haft med mej kameran så hade ni fått sett vilka två kämpar jag har.

Fixardag

Idag hade jag några goda vänner från kyrkan här som hjälpte till med saker som gjärna har en tendens att inte bli av när livet är som det är. Dom krattade hela gräsmattan, fixade jord mot våran nya stenlagda uteplats, tvättade alla fönster, rensade trädgården från skräp och siste men inte minst rev ner våtrumsmattan i badrummet så snickaren kan börja fixa. Ett riktigt stort tack till er alla.
Farfar tog med barnen till IKEA och käkade. Nästan 6 timmar senare kommer han hem med helnöjda barn. Han har en enorm förmåga att kunna få tiden att gå med sina barnbarn. Agnes hade lekt i IKEAs lekhörna som man måste vara fyra år för att få vara där men det fixade han.
När Valter, mellan brorsan, var typ bara 2-3 månader så tog han hand om honom så jag och frun skulle få nån timme på stan själva. Lite oroligt sådär första gången att lämna ifrån, ni vet.
Vi ringer när vi var på väg hem igen och då säger han att han är på väg till sin syster i Linköping!
"Men han ammar ju!?!"
Han svarar bara" ja, vi har varit på Mc Donalds och han fick smaka". 8 timmar senare kommer han hem med en glad och lung bäbis. Hans syster hade fixat fram lite välling och nån blöja för allt sånt åkte han ju ifrån. Inget är omöjligt för han.

Frun har haft en trist dag när jag varit hemma och jobbat men det går ändå åt rätt håll. Tur att hon får ha på mobilen så man kan ringa och prata när tiden går för sakta.

Barnen somnade ovaggade utom Valter, Han har det nog kämpigast av de tre och han lider av att mamma inte är hemma så jag gjorde iordning två fildrinkar åt oss två sen satt vi i hans säng och bara mös, han och jag.

Kraft

Kom precis hem från sjukhuset och det slog mej när jag satte mej ner vid min frus sida att det var första gången förutom på lunchen och i bilen som jag satt ner på dagen. Det går i ett att vara hemma med barnen och inte blev det bättre för att jag hjälpte till på jobbet idag.
Tiden de sista tre veckorna har kantats av snå framsteg som inte är stora för världen men väl så stora för oss. Det kan handla om att Agnes kan springa runt sandlådan på storebrors dagis utan att stanna efter fem meter för att vila eller att hennes mamma kan känna kyla när man nuddar henne med nått kallt.
Läste om en kämpe på en annan blogg och vad hans senaste operation gjort för honom och jag känner med honom så otroligt för det beskriver så väl vad som händer med Agnes. Det var så gott när vi var hos hennes läkare här i Örebro och till och med han var nästan stolt av att se att Agnes nästan blivit mullig (i hennes mått mätt). Jo, innan operationen trugade man med en halv dl fil till frukost men nu skriker hon om hon inte får ett fullt fat till när den första slurpat ner.

En sak till som lyfter min dag var att när jag tog min frus hand så var den varm och rödfärgad. Innan så har den varit kall och vit. Hon till och med kramade min hand och jag kunde försiktigt krama tillbaka utan att hon kände smärta. Tror ni jag var glad?

Guillain Barré

Idag för en månad sen så kom beskedet som ställde en del på sin kant. Det är orsaken till varför jag inte varit här de senaste veckorna.
Jag hade varit i London med mitt jobb över helgen och ringde hem till frun för att kolla läget i bland. Hon hade ont i huvudet och kände sig allmänt dålig men jag tänkte att det inte var så konstigt när man får vara hemma själv med tre barn.
På söndagen skulle jag hem och ringde innan flyget gick för att meddela att jag var på väg och då hade hon jätteont i ögonen sa hon. Åk hem och vila blev mitt svar så kommer jag snart och pussar på dej.
Väl hemma så såg jag att hon var verkligen dålig, helt rödsprängda ögon och svårt att svälja och stickningar i handen. "Du åker till vårdcentralen i morgonbitti".
Jag till jobbet och frun till vårdcentralen. Hon ringer och säger att dom skickar in henne till sjukhuset i Örebro för mer koll. Bra tänker jag så fårvi veta vad det är.
Kommer hem kl 17 och ingen fru hemma??? Hon ringer kl 19 och säger att dom lagt in henne.
Kastar mej in och ser en fru som blivit betydligt sämre under dagen. Nu kan hon inte gå eller knappt prata. På avdelningen blir de mer och mer oroliga för henne märker jag och hon får byta rum fyra gånger under kvällen. En underbar läkare kommer och pratar med oss och förklarar att det här är inte så bra och att de tar massor av prover för att se vad det kan vara.
Men allt pekar på att hon har fått en sjukdom som heter Guillain Barrés syndrom!!!!!

Gulla barr vadå????
Det är en auto immun sjukdom som kort gör att kroppens egna immunförsvar bryter mer myelinet, skyddsskicktet runt nerverna.

Hon blir bara sämre och sämre och strax så får de åka upp till IVA för hon klarrar inte sig själv längre, dom vill vara beredda ifall hon behöver respirator.
Trött åker jag hem till barnen och försöker sova. Ringer chefen och säger att jag nog blir borta den här veckan...
På morgonen ringer dom från IVA och säger att dom var tvungna att lägga henne i respirator i natt...
Vad händer?? Tankarna snurrar runt och jag vet knappt om dom pratar om Agnes eller vad dom menar? Ska hon inte hem eller?
Kastar mej in och möter nu en fru som bara kan nicka på huvudet. På min fråga om hon mår bra( ja, jag var inte vid mina sinnes fulla bruk) så nickar hon ett ja.
Från ont i huvudet till helt förlammad på två dar? Gulla vad var det nu igen det hette?
Den goa läkaren kommer och pratar med mej och förklarar vad som händer. Vad det innebär och vad vi har att förvänta oss!!! Förvänta oss? Jag förväntade mej nyss att Agnes skulle återhämta sig och att vårat liv skulle kretsa kring henne! Min underbara fru, ska hon behöva gå igenom det här?
Efter den dagen har tankarna varit många och dagarna långa. Efter en vecka så hade medicinen vänt på förloppet. Hon mår bättre men det visar sig var en låååååååång väg tillbaka.
Hellre som jag har gjort att bryta benet för då är det bara att sätta igång och träna när det läkt men nu ska kroppen bygga upp skyddsytan runt nerverna i kombination med att hon ska träna men inte för mycket för då orkar inte signalerna till musklerna gå fram, signaler som styr hjärta, diafragma och andning, svalg mm.
Att dricka ett glas nyponsoppa är idag för henne ett träningspass.
Jag förstår mer och mer att allas våra liv är sköra. Att ta till vara på de har inte varit så självklart som jag trott. Nu får vi ta en dag i sänder och kämpa på. Hon blir bättre och bättre och nått som jag blivit både förvånad och stolt över är att få se hur enormt stark min fru är. Hon har ALDRIG gett upp. Visst, det är tufft och kämpigt men ändå så ibland när man kommer till henne så frågar hon hur en annan mår? Hon har hela tiden en glimt av hopp i sina ögon.


Så jag får nog nu framöver dela lite på Agnes blogg vad som händer med hela familjen. Det finns lite länkar på sjukdomen och jag tror nog att hon fått det mesta som står med på denna.
Det drabbas 2 av 100 000 och ca 20% hamnar i respirator.
Tack alla ni som stått och står med oss i det här.

Godis

Idag så satt Agnes och storebror Edvin och åt godis när jag kom hem. Morfar som är på besök hade köpt en bilpåse i sedvanlig ordning men denna gången hade det skett att han åkte fast för det moderna samhällets utveckling. I tron att han har en Ahlgrens bilar i handen när han betalar i kassan så har han i själva verket Ahlgrens SUR sockrade bilar... Vem kunde tro det?
Så när Agnes i god tro ser dessa bilar hällas upp i en skål och sedan tar, inte bara en, utan en hel näve, och i hast kastar in dessa i munnen, så kan jag intyga att tilltron på Ahlgren sjönk i Agnes ögon.
Efter ha pressat ut lite ögonvätska i hopp om att det sura ska gå över så skiner ändå Agnes upp, godis är ju ändå godis.
När dom försökt med att skölja i vatten och diverse andra saker för att kunna njuta lite grann av dem så säger morfar att nu ställer vi undan godiset. Då tittar Agnes snällt på honom och lägger huvet på sne och säger "Ehh"? (betyder en).
Okej säger morfar och snabbt som ögat roffar Agnes sin lilla hand full av dessa bilar. Vi skrattar över att man kan vara så snabb och sen lyfter jag ner Agnes från hennes stol och, dumt nog, tar en godis i hennes överfulla hand. "NÄÄÄÄÄÄÄÄÄ" skriker Agnes och blir rasande på pappa att han kunde göra nått så tjaskigt. Jag tänkte inte tanken för hon tyckte verkligen att de var sura. Den ödmjuke storebrodern ger henne en av sina och direkt skiner hon upp och utbrister " JA".
Hon måste ha tänkt att godis är ju ändå godis.

Inlärning

Repetion är kunskapens moder sägs det och det har Agnes snappat upp. Idag när jag kom hem så kommer Agnes springandes och säger "OHH OHH" samtidigt som hon krafsar sig i armhålorna. Så har hon gjort sedan Morbror Ante var här i helgen.
Några minuter senare säger hon " Nä nä nä nä nä" och pekar med fingret. Så har hon gjort sedan Faster Paula var här i helgen. Det känns skönt att ha släktingar som ger Agnes bra vanor
:)

omvända roller

Idag följde Agnes med mej för att hälsa på en nära anhörig som ligger på sjukhus. Det var intressant att se hennes reaktion när hon fick se en annan människa ligga i repirator. Hon brydde sig inte om all utrustning utan tittade nyfiket på slangarna i ansiktet och efter ett tag pekade hon på dom och sa "aamm" och pekade på sig själv.
Inte vet jag om hon menade att hon förstod att det var så hon låg men jag tyckte nog att det var nått sådant hon kände.

Nutid

Hej.
Nu undrar säkert ni varför jag inte har uppdaterat på väldigt länge?
Ja, och det är en bra fråga som har många svar.

Agnes kan jag säga mår alldeles fenomenalt bra. Hon har kryat på sig och är på banan igen. Hennes röst har hämtat sig lite men verkar inte vilja komma igång helt. hon har kraft i rösten men de låga tonerna kan hon inte göra.
Igår var jag och barnen ute på en cykeltur med farfar, faster Paula och farbror Anders.
Vi skulle bara ta en sväng men blev ute i nästan 5 timmar. Edvin pinnade på med egen cykel och Agnes satt bakom mej och somnade ganska fort.
Vi cyklade upp i skogen och där gjorde barnen ( med Anders i spetsen) fördämningar i dikena. Agnes tyckte det var riktigt spännande.

Välkomst kommité

Är det inte härligt att när man kommer hem från jobbet så är det första som möter en Agnes härliga rop: PAPPAAAAAA.
Och så står hon med utsträckta armar och bara väntar på att få en kram.
Så ser det faktiskt ut nästan varje dag jag kommer hem från jobbet. Agnes, Edvin och Valter kommer alla springande och vill krammas. Agnes speciellt för hon roppar PAPPAAA, PAPPAAAA ända till hon får sin kram.
Det finns nog inget som kan göra mej mer glad då.


Igår var Agnes hos Doktorn och allt ser fint ut utom just det där med hennes röst. Dom där inne är onekligen lite oroliga över att hon låter som hon gör och dom pratar om att träffa dittan och göra dattan men inget blir bestämt. Vi får helt enkelt fortsätta avvakta och se.

full fart

Den här veckan har passerat i en ruskig takt. Måndag, jobb till 22. Tisdag, jobb till 18, frun direkt iväg, mata barn, somna. Onsdag, ner till Kungsbacka, kurs, hemma 21.30, sova. Torsdag, ner till Kungsbacka igen, träffa läkare, Sibylla Tibro, hemma 22, slockna. Fredag, jobba till 16, fixa paintbollmarkörer till svensexa, duscha, ARN- riket vid vägens slut, åka till Uppsala,svensexa, slockna ännu hårdare. Lördag, SVENSEXA vågar inte skriva här vad vi gjorde med honom, kommer inte ihåg när vi slockna. Söndag, AHHH mör, jag vill bara sova.




Idag var vi inne på Söndagsskolans dag i örebro. Det är kyrkorna i stan som går ihop och bjuder alla stadens barn på lek och bus i stadsparken. Agnes hade fullt upp att ropa och skrika varje gång hon såg någon som tappade sin ballong och de for iväg upp i himlen. Hon har någon slags förkärlek till ballonger men de får inte komma för nära.
Hon är så go för det räcker inte med att titta på ballongerna utan hon ser till att vi alla ser varje ballong som hon ser och idag var det hyfsat många så efter typ 40 gånger var man tvungen att försöka få henne att förstå att det går bra ändå.

Vi åkte in med våra vänner Larsa och Tessan och storebror Edvin och deras Albin hade fullt upp. Det är otroligt skönt när dom kommer i den åldern att dom klarar sig själva.

Pappas nya leksak

Kan börja med att säga att lördagsmorgonen inte blev så som jag tänkt mej. Vaknade och hörde hur regnet föll och med tanke på att jag somnat bara 2 timmar tidigare och att knappast ett rådjur skulle vara ute och strossa i regnet gjorde att jag ganska snart somnade om igen för att vakna upp 5 timmar senare.

På lördagen fick jag inviga den nyinköpa röjsågen. Vi bor på en gård och det gör att det finns en del utrymmen som bara vill växa igen och den gamla röjsågen gav upp för ett par år sedan. Visst har gräsklipparen funkat men av erfarenhet så tröttnar man på att behöva laga och byta blad på den så nu slog vi till och köpte en riktig och efterlängtad röjsåg (är det jag som är sjuk eller är det normalt att längta efter en trimmer?).

Så här såg alltså min eftermiddag ut.

Imorgon är det inskolning för stora grabben så Agnes har mest bara följt med när vi fixat och donat åt honom. Hon har lärt sig säga hamburgare och banan med tecken idag.

Vi fortsätter vänta och se om det blir bättre med hennes röst men det verkar som det inte vill bli bättre. Man märker att hon vill säga nått men kan inte och nu har hon börjat göra alla möjliga tecken för att göra sig förstådd.

Det ser onekligen sött ut när hon viftar och snurrar på händerna för att göra ett tecken som hon tror jag ska förstå istället för att hon ska försöka säga det.

En sak som hon fortfarande kör med är tummen upp, och det kör hon stenhårt med.

Jakt

Idag efter jobbet så åkte Agnes och jag ut för att fixa i ordning jakttornet inför bockjakten som börjar imorgon. Agnes kanske inte gjorde så mycket men bröderna var med dom också och dom tyckte det var riktigt spännande. Agnes satt mest i bilen och tutade på oss varje gång hon såg oss.
Så imorgon så går man upp 03.30 och fixar kaffe och några mackor sen är det en underbar morgon med soluppgång med en kaffe i handen samtidigt som man blickar ut över veteåker med en förhoppning att det kanske dyker upp en fin 4taggare.

Förståelse

Idag var Agnes inne på Undersökning en vecka efter vi skrevs ut. Hon gjorde en röntgen, ultraljud och tog blodprover och allt visade att det läker fint och operationssåren ser jättebra ut.

Vi börjar komma in i samma problematik som en del andra 22q11 barn har och det är det att Agnes har svårt att göra sig förstådd när hon vill säga något. Igår när jag kom hem så sprang hon fram till mej och sa "mäh mäh". Vad svarar man på det? jag frågade om jag skulle följa med men då sa hon "nä" , skakade på huvet och sen igen "mäh mäh". Efter ett tag när jag inte fattade och hon sagt så ett antal gånger så gick hon hängades med huvet och satte sig själv i sandlådan och surade. Jag fick aldrig klarhet i vad hon ville och det irriterar henne.
Samma idag så försökte hon i nästan en halvtimme gå runt i huset och förklara något för mej, säkert något hon varit med om idag men det går inte att förstå vad det var. Vi kör stödtecken men det tar tid. Hon lär sig duktigt en del men just det vardagliga "snacket" funkar ju inte.
Det blir ju inte hellre bättre av att hon nu inte har någon kraft i rösten och jag tycker nog att hon skippar en del uttryck som hon sa innan operationen på grund av att hennes stämband inte kan göra samma kraftuttryck om man kan säga så. Det är mer mjuka ord och utdragna stavelser hon gör nu.

Idag fyller Valter 4 år och det firade vi med tårta på sängen. Morgontrött som han är så tog det ett par omgångar av "ja må du leva" innan han vaknade till liv.
Det blev lite presenter och sen pappas goda biltårta.

Efter lunch lämnade vi Agnes till Farfar och Farmor sen åkte vi andra till Gustavsvik, Örebros stora äventyrsbad. Vi åkte forsränning, rutchkana, badade bastu, bubbelpool, utomhuspool mm mm. På eftermiddagen tog även Edvin, stora grabben, sitt första simmärke "Baddaren". Gissa om han var nöjd.
På vägen hem tog det inte länge förens dom båda sov.
Agnes hade haft en skön dag med antagligen massor av saker som skämmer bort henne.

GodHandling

Såg den här sidan när jag kikade omkring. När man handlar genom den går en liten del till Hjärtebarnsföreningen. Kolla in GodHandling.se

Kalas

Idag hade vi ett litet kalas för Valter som fyller fyra imorgon. Några kusiner kom och vi fikade med tårta och öppnade presenter. Valter fick en helikopter som han spejat in på leksaksaffären och nu när han skulle sova så frågade han om han inte kunde få en till imorgon för den var så rolig att leka med.

Agnes lilla kusin Maja är här nu och hon sitter och gosar med henne som om det vore hennes docka. Kanske dags för ett lilla syskon?

Marieberg

Igår satt vi hemma i regnet och hade snortråkigt och framåt lunch så tröttnade vi. Vi åkte in hela familjen och morbror Ante med familj till marieberg köpcentrum för att köpa paket till storebror Valter som fyller 4 på söndag. Lite speciellt för att Agnes inte ska bli sjuk så vi fick gå runt samlingar med folk men det var skönt att få vara ute och träffa folk igen. Vi knallade omkring tills affärerna stängde kl 20.00. Kan säga att barnen somnade ovaggade sen.

Tummen upp

Hon är så söt lilla Aggan. Imorse när vi satt och åt frukost så pekade hon ut mot påläggen och försökte säga nått. Min fru frågade om hon ville ha marmelad och då sträcker hon upp sin lilla tumme och säger ja.
Det visar sig vara faster Paula som är på besök som haft tummis träning med henne igår och nu går hon runt och gör tummis till alla hon möter och tummen upp när hon tycker något är ok.
När jag gick och la henne för att sova nyss så frågade jag henne om allt var bra och då gör hon tummen upp mot mej och vänder sen ner huvudet mot kudden och somnar.
Gosgumman

Agnes

Vi sitter här i trädgården och njuter av den lilla sol som tittar fram när Agnes kommer fram till mej och säger "mm", vilket jag förstår att det just nu betyder att jag vill komma upp och sitta i ditt knä.
Jag lyfter upp henne och då ser hon ett kort på sig själv och utbrister "aaa" samtidigt som hon gör ett tecknet för duktig. Jag frågar vad hon sa och då gör hon om tecknet, säger "aaa" och pekar sen på sig själv.
Så från och med nu så säger vi Agnes genom att göra tecknet för "a" samtidigt som men drar bort handen från tiningen.

Ny bil

Idag åkte jag och Agnes två storebröder ner till Göteborg för att hämta våran nya bil. Gissa om dom njöt när dom sprang omkring nere hos bilhandlaren och förklarade för alla som kom i deras väg vilka bra finesser den har och hur bra det är att kunna sitta längst bak i bilen
(man kan fälla upp två säten i bagageutrymmet).

När allt var klart så satte vi kurs mot örebro igen men nu till skillnad mot ner resan så tog det bara typ en kvart sen ville dom vara hemma och visa bilen för sina kusiner som kom hem till oss och ska vara här denna vecka.

Jag försökte förklara att de skulle få tid nog till det men nu hängde tydligen allt på den tiden som det tog att åka. Vi stannade på Gyllene Måsen i Vårgårda och sen var dom lite lugnare.

När vi kom till Götene så passade vi på att stanna och titta på det nybyggda "Medeltidens värld" som är ett projekt efter filmen Arn.

Kan säga att när det är vardag och regn så är det inte något vidare drag där men grabbarna tyckte det var spännande och själv är jag helt lost på den där "medeltids vågen" som drar över vårat land, längtar till den 22 då nya Arn filmen har premiär.

Vi kikade runt i Arnäs som är uppbyggt av rekvisitan från filmen och nu en riktig medeltids by.

I helgen så är det eld och smides tema där så var inte förvånad om du åker dit på fredag och möter mej med familj där för när man kombinerar medeltid+smide=går inte att missa.

Vad det gäller Agnes så mår hon fint idag. Visst är hon matt och lätt att bli kinkig men hon springer omkring och är glad för det mesta.

Hesa Agnes

Idag när vi var inne på kontroller Agnes och jag så undrar sköterskan om hon är hes i rösten med tanke på att dom kanske kom åt nerverna till hennes stämband?
Vad, undrar jag. Har inte hört talas om nått sånt innan men att hon är hes, så är det.
Då visar det sig att det har gått förbi alla att tala om för oss att dom var nära nerverna som styr hennes stämband under operationen och dom kan ha tagit skada. Det förklarar varför hon låter som en liten kattunge när hon blir ledsen och börjar skrika. Suck, stackars Aggan. Man tycker att det kan räcka med problem men vi ska få träffa en speciallist som ska kolla upp det mer noggrant.

Vi kollade hjärtat med ultraljud och där ser allt väldigt bra ut.

Imorgon bitti åker jag och grabbarna ner till Göteborg igen för att hämta strulbilen. Vi skulle ju hämta den förra veckan men då visade det sig att jag hade fel regbevis med mej så jag fick inte med den. BLÄÄ men det var bara att bita i det sura äpplet och beställa ett nytt regbevis, åka hem i den gamla bilen, vänta på beviset och nu åka ner igen.
Men ja ja. Det kan ju vara kul att sitta och tjöta med boysen i åtta timmar i streck.