Då var det dags igen

Imorgon bär det av till sjukhuset, Agnes ska till fysiologen och röst o talvårdsenheten. Det är så man är lite nervös men nu ska allt ju gå bra.
Idag har Agnes bara varit som vilket vanligt barn som helst; hon har lekt, ramlat och slagit sig och snackat på som hon brukar. Allt som det brukar men förrutom en sak: hon har kommit in i treårstrottsen. Jag har sagt till mej själv att hon gnäller och stökar bara för att läget är som det är och hon saknar mamma men nu har det gått upp för mej, hon är tre år.
Hon har börjat smyga upp på kvällarna, gnäller så fort hon inte får något eller så fort hon vill ha något. Sen blir det bara värre för att det går ju inte att förstå vad hon vill ha när hon bara skriker och vägrar teckna vad det är. Ja Ja, hon växer väl ifrån det som alla andra barn.