Godis

Idag så satt Agnes och storebror Edvin och åt godis när jag kom hem. Morfar som är på besök hade köpt en bilpåse i sedvanlig ordning men denna gången hade det skett att han åkte fast för det moderna samhällets utveckling. I tron att han har en Ahlgrens bilar i handen när han betalar i kassan så har han i själva verket Ahlgrens SUR sockrade bilar... Vem kunde tro det?
Så när Agnes i god tro ser dessa bilar hällas upp i en skål och sedan tar, inte bara en, utan en hel näve, och i hast kastar in dessa i munnen, så kan jag intyga att tilltron på Ahlgren sjönk i Agnes ögon.
Efter ha pressat ut lite ögonvätska i hopp om att det sura ska gå över så skiner ändå Agnes upp, godis är ju ändå godis.
När dom försökt med att skölja i vatten och diverse andra saker för att kunna njuta lite grann av dem så säger morfar att nu ställer vi undan godiset. Då tittar Agnes snällt på honom och lägger huvet på sne och säger "Ehh"? (betyder en).
Okej säger morfar och snabbt som ögat roffar Agnes sin lilla hand full av dessa bilar. Vi skrattar över att man kan vara så snabb och sen lyfter jag ner Agnes från hennes stol och, dumt nog, tar en godis i hennes överfulla hand. "NÄÄÄÄÄÄÄÄÄ" skriker Agnes och blir rasande på pappa att han kunde göra nått så tjaskigt. Jag tänkte inte tanken för hon tyckte verkligen att de var sura. Den ödmjuke storebrodern ger henne en av sina och direkt skiner hon upp och utbrister " JA".
Hon måste ha tänkt att godis är ju ändå godis.