Långpromenad

Sitter här på kvällen och tänker på att om några veckor så kommer jag kunna gå utan att ha ont... förstå vad härligt. Att kunna gå en långpromenad. Att kunna gå en promenad över huvud taget. Om så bara några hundra meter utan att behöva lägga foten i högläge och glömma allt vad leka med barnen är. Att kunna jobba en dag och sen gå ut med gumman. Givet för många men inte för mej. Som person så straffar jag ur mej och går ändå men jag vet att det slår tillbaka genom att jag får fruktansvärt ont i benet, när jag väl går och sen på kvällen när jag ska slappna av. Men.... om några veckor så kanske jag kan gå som vanligt... underbart.