Såg det här klippet på en annan blogg och den handlar om far och son som kämpar sig fram i livet på ett alldeles speciellt sätt. Jag ska erkänna att jag grät hela klippet igenom. Den gick rätt in i mitt hjärta. Vet inte hur många gånger dessa tankar kom till mej när vi fick Agnes eller faktiskt långt innan; vad händer om hon inte kan leva ett normalt liv? Kommer jag finnas där tillräckligt? kommer jag göra tillräckligt? Därför kunde jag verkligen leva mej in och känna deras situation. Vilken enorm kärlek! Jag vill vara som pappa Dick.
12.11.08
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Här är två till som bölat på kapp!! Vilken underbar pappa!
Kram
*gråter!!!!!!!!!!!!*
Det är detta jag ser hos dig och din fru och alla förädrar jag möter på mitt jobb som kämpar TILLSAMMANS med sina sjuka barn. De har inte så mkt val men de är STORA hjältar i allt som de får gå igenom.
Det är sann kärlek till sina barn!
Den där killen har jag hållit som nr 1 sedan jag såg (och bloggade om) det där klippet för mer än ett år sedan.
Om jag kan vara bara en tiondel som honom, då är jag en jättebra pappa.
/Max på gubbsoda
Jag med, jag vill också vara som Dick! Det känns bra att fler och fler uppmärksammar Team Hoyt. Mer av den varan och världen skulle vara en mycket bättre plats att leva på, för alla. Kram!
Fantastiskt!! Vilken uppmuntran till oss alla!!
Inget gör nog den pappan så glad som om vi ger mer tid till våra barn!!
Skicka en kommentar