Höstlov- vad gör man?

Efter att man jobbat ganska mycket och knappt varit med barnen så tyckte jag det passade att ta ledigt torsdag och fredag för att ha lite roligt med dom! Smart, eller hur?

Vad gör man då? Åker till Gustavsvik! Norra europas största äventyrsbad. Som norra europas alla barnfamiljer åker till när det är höstlov.

Här bor man bara några mil ifrån detta ställe men ändå åker man dit när alla andra ska dit! Inte så smart... men endock, riktigt kul för barnen.

Agnes älskade som vanligt att plaska omkring och jag kan säga att det var inte svårt att se henne, det är tydligen bara hon som tycker det är hippt med rosa badmössa (eller badmössa överhuvudtaget).

(P1:an tar verkligen riktigt dåliga bilder)

Idag åkte vi förbi svampen i Örebro och eftersom det var så fint väder så passade vi på att kika på utsikten.

Storebror 7 år

Idag har det varit fest. Edvin fyller sju år och det firade vi i hans nya rum. I veckan har frun och jag jobbat på kvällarna för att göra i ordning hans nya rum. Dom har sovit i samma rum alla tre tills nu så igår kväll blev vi färdiga och inatt bar jag över honom till nya sängen så i morse vaknade han upp i det nya rummet. Mycket lyckat.

Två av kusinerna från Uppsala kom imorse oxå för att vara här under höstlovet så det gjorde inte honom lessnare.

Nu när Edvin har fått ett eget rum så kan jag lova att Agnes tjatar om att jag ska göra ett prinsessrum åt henne.

I veckan hade vi föräldrasamtal på Agnes och Valters nya dagis där vi pratade dels om hur inskolningen fungerat vilket alla parter kunde intyga att Agnes klarat det galant och hon hade ju verkligen längtat så det var ingen som trodde något annat men sen kom vi in på något känsligare, hur hon passar in i gruppen.
Valter kan komma hem och berätta allt vad dom gjort, varit i skogen, lekt med den och den, osv. Agnes däremot säger alltid bara att det varit roligt eller att dom lekt, hon specifierar aldrig något och vid samtalet kom det fram att på dessa två månader så har hon nästan bara lekt för sig själv eller med någon fröken.
Jag kände hur en klump växte i strupen. Tanken slog mej, kommer hon inte hänga med sina jämnåriga?

Hon får gå i en mindre grupp och visst, allt är nytt fortfarande och det är flera år kvar tills hon börjar skolan men dock... tanken finns där...

Nog om det.

Frun,som just vid det här klockslaget förra året kom hem på permision för första gången efter hennes insjuknande i Guillian Barré, mår idag väldigt bra. Hon stod och höll Edvin i sin famn imorse och så sa hon spontant: "det är så skönt Edvin, att jag kan bära dej igen" Han tänkte inte på det men vi båda är så tacksamma att det gått så (relativt) fort ändå. Vi fick ett samtal för nån vecka sedan att en släkting till mej har insjuknat i samma sjukdom, på samma sätt som frun, på pricken med samma förfarande. Det är så otroligt skönt då att i den extrema sorg som dom har kunna trösta och visa att det kan gå bra och att det gör det. Om ni läser detta, vilket jag tror, så ska ni veta att vi finns här och våra tankar är med er.

Nu är det jul igen

Jag vet, förra året skrev jag likadant men det är oundvikligt i detta hus. Frun är en julfantast och så fort julmusten dyker upp på någon affär så är den ett givet inslag i detta hus.

Det är julmust, julinspirationstidningar och mossor i överflöd här.

Jag själv älskar också julen men väntar gärna åtminstone tills december innan pyntet åker fram.

När jag kom hem härom dagen så hade Edvin, Agnes storebror gjort ett arrangemang på trappen helt i eget bevåg.

Våran ingång ikväll

Agnes har fått sin influensaspruta idag och jag önskar jag hade filmat henne när jag kom hem från jobbet för hon förklarade för mej hur ont det gjorde och hur duktig hon var och att därför hade hon fått ett par nya skor av mamma.
Frun tittade på mej och sa bara "Dom var ju så söta på henne" och visst tycker jag hon är värd det.

Jag vill vara ledig

Imorse så ville min kropp inte gå upp, det enda den sa var att den ville vara ledig.
Sista månaden har jag antingen jobbat till nio på kvällarna eller så har jag haft barnen själv hemma så mycket vila eller fritid har det inte varit.
Väl uppe så sätter jag mej i bilen för att åka in till örebro och det är då jag hör den, som en skänk från ovan.



Efteråt så vart jag bara gld och det ända som denna låt gjort med mej idag är att jag varit glad och jobbat för fullt. Det är väl bara att inse. Jag är en workoholic.

Jobbat på egen hand

Skulle bara skära av avloppsröret, inte fingret.
Tur nog så styrde knogen upp kniven så det blev bara en rejäl avhyvling.

Visst ser det gulligt ut med en rosett på bandaget? Anstår en riktig rörmokare.

På onsdag är det dags för Agnes att få sin svininfluenssavaccin. Hon fick något tvetydigt förhandsbesked förra veckan men idag blev det bestämmt. H1N1! Vi är redo!

Agnes och bad

Igår var vi och badade som vi brukar göra varje fredagkväll, jag och grabbarna. Agnes var med och fick en knallrosa badmössa för att inte få vatten i öronen. Tur att hon inte är så modemedveten än så hon var bara jättestolt över den.
Hon har varit med och badat förr men då har vi använt öronproppar som alltid åker ut så jag kan inte förstå varför vi inte prövat badmössa förut för det var ju kalas för att inte få vatten i öronen.
Det blev två timmar av konstant glädeskrik, Hon älskar att bada.

Idag kommer frun hem så nu ska jag baka tårta.

Nu vill man till utlandet

Här kämpar man på med jobb och husskötsel så får man ett mms från en som sitter på en strand i Turkiet och gottar sig. 27 grader och massor att fördriva tiden med. Få även höra att maten är god och det är tydligen där man ska vara en vecka som denna på hösten. Inte blir det bättre heller av att veta att mms:et är från min fru.

Nå ja, här kämpar man på och jag kan inte sluta förundras över hur skönt det är att kunna gå utan att ha ont, att ha en fru som lever gott i Grekland istället för att som för ett år sedan, ligga i resperator. Att ha tre barn som mår gott just nu och Agnes är så glad över att gå på dagis. Varje kväll säger hon till mej: "appa, a osså å olan" (pappa, jag också gå i skolan)

Så visst, i allt tungt så finns det mycket att vara glad över.

Tack till er

Här sitter man och undrar varför man ska fortsätta med bloggen. Orkar man det? Ofta vill jag bara skita i allt och stoppa huvet i sanden och då är ju inte bloggen ett dugg intressant.
Men så gör man det, kikar in i "fusklistan"... Sidan som visar om man haft någon besökare och då ser jag, att fastän jag inte skriver på över en vecka så går ni in och kollar... Kan jag sluta då? Ni är som ett litet boosteraggregat, typ ett sånt där man kan köpa på biltema, artikel nummer 37-900. Man kopplar upp och POW så orkar jag faktiskt lite till. Tack till er alla.