Där ser man

Nu ska jag berätta något som jag tänkte berätta för ett år sedan, lagom till jul.

Som jag skrev för några inlägg sedan så skulle vi fått en bäbis i år men så blev det inte men nu kan jag berätta, JAG SKA BLI FYRBARNSPAPPA.

Vi väntar nu våran lille knoddas som ska komma i mars. Agnes har redan börjat förbereda klänningar och hur hos ska sova och med vilka hon ska vara kompisar med (om det nu blir en hon? det vet vi inte). Vi har konstaterat det i vilket fall, att Agnes kommer bli en perfekt storasyster!

Här ska ni få se en liten glimt av vad som komma skall.

Vad tycker du är snyggt?

Jag och Agnes var och handlade i veckan och då vi stannade för att tanka så kom det en Buell firebolt inrullande på macken. (för er som inte är motorcykelintresserade kan jag säga att det är en sporthoj med HD motor på, dvs den ända snygga sporthojen)
Jag utbrister "Åh, kolla Agnes, vilken snygg motorcykel."
Agnes tittar på mej och frågar "Pappa, tycker du blått är snyggt?"
Hojen var blå så det var det hon tittade på. "Jag vill ha en rosa!" sa hon.
"Ja men det var en snygg hoj, oavsett färg" sa jag.
"mmm, men en lila då? pappa? Jag ha en sån?"
TJEJER....

Imorgon drar vi till skärgården så över helgen får ni klara er utan inlägg och förhoppningsvis har jag fixat så jag kan lägga in nån bild så ni får se hur stor tösen har blivit.

Nattning

Sitter och försöker få lite gjort på datorn men det är inte det lättaste när man har en liten skitunge till tjej som vägrar gå och sova. Jag förklarar så fint att nu måste hon sova för imorgon ska hon till dagis kl 6 och hon svarar så fint -"okej" samtidigt som hon ler lite och lägger huvet på kudden.
Detta är nu sjuttioelfte gången ikväll jag gör detta och det är inte kul längre... för en av oss. Agnes kommer nu ner för sjuttiotolfte gången som om vårat samtal ytterligare en gång inte ägt rum. Man måste helt enkelt älska henne.

Frun ringde förrut och meddelade att allt gått bra så imorgon kommer hon hem och då vilas det upp inför helgen.

Nej men har man sett!!!

Jodå, vi lever. I högsta grad.
Vadan nu detta undrar ni säkert allihopa? Jo, det skulle jag kunna berätta men då skulle inte ens en helkväll mellan fyra ögon räcka så jag drar en snabbrepris, om det är ok?
Jag har fått en hel del kommentarer från släkt och vänner om varför jag inte bloggar något och det har varit allt ifrån att "det är ju jätteskönt! Då vet man att ni har det lugnt" till att "har nån dött eller?"
Inget är det rätta svaret utan faktum är att jag har inte orkat! Slut! Bränd! Lost! Deppad! Till och med bitter har jag känt mej. Varför då? Jag är ju inte sån egentligen men faktum är att även jag måste förstå att man inte bara kan köra på även om man vill!
Innan jul laddade jag, jag kände glädjen sprudla igen! Är detta äntligen den tid då allt vänder? Nu blir allt bra! VI SKULLE FÅ EN TILL BÄBIS!!! Jag var super glad! Ultraljudet var bokat för nu ville dom ha koll med tanke på Agnes syndrom. Vi åkte in för att få se bäbisen, och gissa vad hon säger? "Det finns ingen bäbis, ni måste fått missfall. Och dessutom är det troligen på väg ut nu" Så istället för en bild på våran bäbis så fick vi åka hem och vänta på ett missfall!!! Där föll ribban.
Sen fick frun en cysta till på köpet, en godartad säger dom men ändå... Så faktiskt ska hon opereras imorgon, måndag.
Sen blev ju vintern som den blev så istället för att vara hemma så jobbade jag dygnet runt känns det som nu efteråt Jag var hemma 20.30 på nyårsafton till exempel. Kylan gjorde att vi rörläggare fick slita.
Agnes fick åka till sjukhuset på julaftonsmorgon som vanligt, det rann ur örat. Jul och nyår och de följande veckorna var det mycket åka fram och tillbaka. Hon ska för övrigt få nya trumhinnor när läkarna här i örebro får ändan ur. Hon ska även strax inom närmsta månaderna opereras för sitt ljumskbrock men hon till trots är en super glad liten tjej som annars nu mest kämpar med talet via dagis och habiliteringen här i Örebro.
Så jag ursäktar om jag inte varit shyst och informerat er men faktum är som ni förstår att skriva detta inlägg har varit för mej som att skriva en d-uppsats (inte för att jag vet vad det är men jag tror att det är en superstor och superlång uppsats) :)
Nu laddar vi på att frun ska bli bra till helgen för då drar det till Grötö i Göteborgs skärgård där det ska bli en familjehelg med föreningen 22q11. Jag hoppas jag får träffa er andra föräldrar där för jag har sett deltagarlistan och ni är alla familjer underbara, det ska bli RIKTIGT härligt, kul, intressant.
Till er alla, Tack för att ni ändå läser.