hej hopp

får jag säga till er alla som idogt kollar in min blogg. Jag förstår inte varför jag kommit in i en sån bloggsvacka men det har väl med att nu när allt börjar fixa till sig så slappar man av och dagarna går riktigt fort då. Men tack för att ni tittar in. Det är riktigt kul att få nån kommentar ibland och jag vill väldigt gärna fortsätta berätta vad som händer för även om det börjar gå bättre för oss så vill jag uppmuntra andra som går in i det vi varit inne i att det gör just det, går bättre.

Festen blev riktigt lyckad och vi hade en underbar helg med många goda vänner och faktiskt ganska bra väder. Tack alla ni som var med.

I onsdags så var Agnes hos fysiologen för att kolla upp sina småfel hon har kvar. En anomalt mynnande lungven, ett kranskärl som går in på fel ställe, sina trånga bronker samt sist men absolut inte minst hennes förträngning på aortaklaffen. Det gnager alltid när det närmar sig denna undersökning och denna gång var inget undantag. För ett och ett halft år sedan sa dom vid en sådan standardundersökning att hon hade fått tre förträngningar på aortan och de ville operera ganska omgående. Det var det som var orsaken till hennes operation förra sommaren och något sådant känner jag inte för att klara av just nu. Frun åkte in med henne och vid lunch ringde hon för att ge domen. Jag var på helspänn. "allt såg bra ut, han tyckte nästan till och med att förträngningen hade gått tillbaka lite, från tre till två millimeter" -sa hon bara.
Fantastiskt underbart härligt skönt att höra för en pappa.
Om ett halvår räknar jag med att få höra att det gått ner helt och hållet.