Björktrast

I eftermiddags när jag kom hem från jobbet så skulle vi ut med båten och ta det lugnt men precis när vi ska åka så ser frun något på grusgången. Det var två små björktrastungar. Antagligen hade de blivit urslängda ur deras värdfamiljs bo då det är så björktrasten gör, lägger sina ägg i något litet mesbo.

Dom satt där i allén och verkade inte bry sig om att vi stod där fem stycken och studerade dom på en halvmeters avstånd.

Efter ett tag så plockade jag upp dom och barnen fick hålla dom i handen.

Agnes vinkade så glatt sen när vi åkte vidare mot sjön och ropade "hej då pippin"

hej hopp

får jag säga till er alla som idogt kollar in min blogg. Jag förstår inte varför jag kommit in i en sån bloggsvacka men det har väl med att nu när allt börjar fixa till sig så slappar man av och dagarna går riktigt fort då. Men tack för att ni tittar in. Det är riktigt kul att få nån kommentar ibland och jag vill väldigt gärna fortsätta berätta vad som händer för även om det börjar gå bättre för oss så vill jag uppmuntra andra som går in i det vi varit inne i att det gör just det, går bättre.

Festen blev riktigt lyckad och vi hade en underbar helg med många goda vänner och faktiskt ganska bra väder. Tack alla ni som var med.

I onsdags så var Agnes hos fysiologen för att kolla upp sina småfel hon har kvar. En anomalt mynnande lungven, ett kranskärl som går in på fel ställe, sina trånga bronker samt sist men absolut inte minst hennes förträngning på aortaklaffen. Det gnager alltid när det närmar sig denna undersökning och denna gång var inget undantag. För ett och ett halft år sedan sa dom vid en sådan standardundersökning att hon hade fått tre förträngningar på aortan och de ville operera ganska omgående. Det var det som var orsaken till hennes operation förra sommaren och något sådant känner jag inte för att klara av just nu. Frun åkte in med henne och vid lunch ringde hon för att ge domen. Jag var på helspänn. "allt såg bra ut, han tyckte nästan till och med att förträngningen hade gått tillbaka lite, från tre till två millimeter" -sa hon bara.
Fantastiskt underbart härligt skönt att höra för en pappa.
Om ett halvår räknar jag med att få höra att det gått ner helt och hållet.

fest

Grisgrillen klar
Logen städad
Maten fixad
Lite sol och många gäster så är vi hemma
Imorgon är det fest!

Mat

När jag kom hem ifrån jobbet idag så lekte barnen i en liten skogsdunge som vi har på gården. Jag sprang fram dit och skrek "Nu kommer riddar Kato och ska fånga er" (ni vet han ifrån mio min mio) varvid ett tomult uppstod och vi jagade runt varandra till riddar Kato till slut stupade av ett svärd rakt igenom hjärtat. Då i all uppståndelse så här vi en klocka plinga och här på gården betyder det att maten är färdig och då är det till och med så att riddar Kato måste komma om han inte vill ha en utskällning.
Vi börjar springa bort mot huset men hinner bara precis runda barnens koja då Agnes står där med en klocka och har lurat oss alla. "Mat" säger hon till oss och vi börjar skratta. "Är det mat?" frågar jag och hon pekar in mot bordet och säger bara "mm"
Hon ville helt enkelt inte leka riddare utan bara leka som den flicka hon är och vara som mamma.

Det är mycket nu

Folk kommer fram till mej och säger typ "Jag förstår att det är lugnt nu när du inte skriver något på bloggen." Jag kan intyga att så inte är fallet. Snarare tvärt om. det är så mycket som händer och som jag vill berätta om men som helt enkelt inte hinns med. Nu ska jag föröka dra en liten snabbrepris på det senaste två veckorna.

Agnes öroninflammation fick vi droppar emot för dom tyckte hon fått tillräckligt med penncilin men efter fem dagar av droppande och inte en tillstymmelse till att det blev bättre så satte dom in en kur ändå och då gick det tillbaka med en gång så nu är hon på topp igen.

Den 29:de fyllde frun så då blev det lite tårta på sängen och sedan till bringade vi dagen med att

Där hände det något roligt. Hur många gånger har man inte varit på marknad och fått en sån där gasballong efter en timmes tjat bara för att fem minuter senare råka tappa den så att den for iväg upp i skyn? Ett antal gånger. Och hur ofta har man sett en komma ner? Aldrig. Men nu gott folk kan jag berätta för det lilla barnet som förlorade sin ballonghäst att jag har hittat den. Den kom dalandes ifrån skyn när vi åkte mitt ute på hjälmaren och hamnade precis brevid oss.

Om nån känner igen den kan den återfås emot beskrivning.

Förra veckan så ringde läkaren från Danmark som har koll på fruns ögon och sa att det blir operation den åttonde Juli så det var de semesterplanerna.

Denna veckan har vi tillbringat mest med att ta igen oss för nästa vecka blir det fix inför helgen då vi ska ha ett brakkalas för oss båda så är ni i närheten av Odensbacken då så är det bara att ta kontakt och hälsa på.
Idag var vi på medeltidsmarkad i wadköping, Örebro där Agnes fick pröva att dra svärdet ur stenen.

Självklart lyckades hon och fick ett halsband med ett svärd på som hon bar med stolthet.

Annars där emellan så har jag hunnit med att hjälpa en polare med hans trädgård, vi har lagt en gräsmatta och anlagt två parkeringsplatser. Jag har även hunnit varit hos brorsan och hjälp till med montering av kök.

Avslutar med att kasta in en bild på Agnes som målar sin klädhängarpinne som vi hittade i Gällivare sist.