Det är så roligt att se sin pojke ta sig hem ifrån skolbussen. Vi bor ner för en allé som är ca 200 meter och den kantas av ett dike på varje sida och sedan en trädplantering på ena sidan och åker på andra. senare kommer man fram till gården och behöver passera grannfruns tomt. På denna sträcka kan han upptänka 1000 och en saker. Idag tog han hela vägen genom skogsplanteringen "bara för att det är roligare". Ut ur den kom han med en famn full av pinnar. Väl framme vid granntomten så gick förden vidare genom hennes rabbat och fram till en stor buske där vårens fåglar brukar sätta sig. Han lägger ner pinnarna och spenderar nån minut på att skrämma iväg ALLA fåglar. Plockar upp pinnarna. Går vidare några meter, upptäcker att en frusen pöl börjat bli bara vatten och bestmmer sig att förstöra de resterande isbitarna. Lägger ner pinnara, som för övrigt vart liggandes mitt i våran trädgård, och spenderar ytterligare nån minut på att helt blöta ner sig. Och så fortsatte resan som en vuxen skulle bränna av på en minut men han tog det 22 minuter att ta sig fram till dörren.
Om det varit en tävling och frågan löd :vem vann? så vet jag inte svaret. Troligtvis han.
9.3.09
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Hejsan
Jag vet vad du menar, jag har TVÅ. Livet är härligt eller hur när man får ta det i sin egen takt. Stressfaktor= 0%
Kram Therese
Jag kikar tillbaka! Nu ska jag läsa lite om er. Vad roligt att hitta en pappa som bloggar i ett hav av mammabloggar. /M
Han skulle nog uppskatta lite sällskap på väg hem från skolan...
Så fantastiskt av dig att upptäcka en pojkes väg hem från skolbussen, inte alla föräsldrar "har tid" med det. Din son är rik som slipper stressa hem från bussen och som har en far som har tid att räkna minutrarna han tar på sig att gå hem!
Så mysigt!!
Det kallar jag att njuta av livet!!
Var det inte som ett barn Han vill att vi ska vara.... kanske kan vi lära oss något att lilla Edde!!!
Kram Faster Pilla
Skicka en kommentar