Bio

När man går hemma med barnen och frun är så pass dålig att hon inte har kraft till att ha barnen själv så blir det inte så värst många gånger man hittar på något roligt. Visst har man släkt och vänner som ställer upp och kan vara barnvakt om man vill och det är otaliga gånger som farmor och farfar fått rycka ut i sista stund för att passa barnen (och det älskar jag er för) men då blir det för sådana gånger då Agnes ska till sjukhuset eller frun ska sjutsas eller jag måste hoppa in på jobbet för att det krisar där men aldrig att man orkar ringa och fixa och lämna barnen för att jag själv ska hitta på något, det orkas helt enkelt inte.
Men så igår, vid åtta på kvällen, ringer en vän och frågar om jag ska med på bio? "Jag ska kolla med gumman och ringer strax tillbaka"
Nu är hon så pass pigg så hon tyckte inte det var något problem och barnen låg ju redan till sängs så "absolut" var hennes kommentar.
Sagt och gjort: jag ringde och tackade ja och för första gången på snart fem månader så satt jag SJÄLV i bilen på väg till något som inte hade med sjukdom eller barnpassning att göra överhuvud taget.
Tack för det du gode vän, betydde mycket för mej.