Framgång

Idag har det hänt en hel del.
På morgonen gick jag ner till Agnes och kikade när hon låg och sov. Hon har fått tillbaka "sitt" sätt. Hon vaknade upp och såg inte så där drogad ut som dom gör när dom går på massor av mediciner. Dom tog bort all medicinering på morgonen sen kom läkaren och sa att de skulle dra ur dränen(slangar som dränerar ur vätska från lungor och bakom hjärtat) som hon hade kvar från operationen.
Hon fick lite ny lugnande medicin och sen sovde de henne och tog bort dom. Det gick inte så lätt, satt väldigt hårt fast så hon som skulle dra dom vart hyfsat nervös och var tvungen att ringa tillbaka läkaren. Han stod upptagen i operation så dom fick ringa på en annan. Tiden gick och när man har klippt upp ett dränhål i buken så vill man gärna inte att det ska komma in luft där så alla blev nervösa. Minutrarna gick. Till slut kommer Mäster professor doktor. Han hade varit på väg hem på sin cykel när dom ringde så han hade kastat cykeln och tagit taxi tillbaka.
Tjopp sa det då så var dom ute när han försökte. Agnes var hyfsat ledsen när dom tvättade såret men sen gick att bra igen.
Sen efter det så tog dom bort CVK som hon hade i halsen.
Sen tog dom bort syrgasen som hon hade som extra stöd när hon var sängliggandes hela tiden. Så på eftermiddagen hade hon bara en nål kvar i armen och en i foten och två sladdar till pacemaker elektroderna. Så nu är hon fri att sitta i vagn eller vårat knä hur mycket hon vill och hon får äta hur mycket hon vill också.
På kvällen innan hon skulle sova fick hon plaska lite med vatten i ett badkar (se länk till youtube här på sidan) för att få igång på kisseriet och det gick bra det med. Läkaren pratade om att vi kan få åka hem i mitten på nästa vecka och det känns otroligt härligt, speciellt när man var inställd på att det kunde ta många veckor innan hon återhämtade sig.