Bläup -igen

Ni får ursäkta att jag inte uppdaterar er oftare just nu men det är HELT OTROLIGT vad folk vill ha allt rörmokeri gjort innan jul. Det är som om värden går under då och alla måste ha sina kranar fullt fungerande och avlopp ny rensade för annars blir det ingen jul.
Jag förstår att vissa har julångest om man inte kan vänta med den där renoveringen som man dragit på i tio månader tills efter jul utan det ska göras NU.
Jag klagar inte på mina kunder utan på att tiden inte räcker till för att både jobba så och dessutom visa ER all den kärlek jag vill ge er.
Agnes har nog gått och blivit lite förkyld och hon den stackaren får kämpa på nätterna med en eländig hosta och när jag lägger örat över hennes bröst så hör man hur det lilla hjärtat får gå på högvarv. Hade storebrödernas hjärtan slagit så hade det blivit akuten. Hon får kämpa.
Imorse när jag skulle till jobbet började hon slemhosta och jag smög upp och viskade: "Här agnes, försök hosta upp det" och så höll jag fram handen under hennes haka för att visa att jag skulle ta emot... resultat på gott och ont. Det är så FANTASTISKT, UNDERBART, HÄRLIGT, BEFRIANDE SKÖNT att vi kommer till den punkt vi alltid önskat men aldrig riktigt vågat se, den punkt där hon förstår själv hur hon gör för att underlätta. Att hosta ordentligt, att ta djupa andetag när syret inte räcker, att snyta näsan när hon vakar av nästäppa. Hoppas ni förstår vad jag menar. Sånt man blir glad av när ALLA barn gör men det är nog faktiskt ännu lite skönare med henne.
Det var det goda resultatet.
Det onda: BLÄUP- så hade jag en riktig slemmig stor klump i handen, rinnandes över armen.

pepparkakor

Jag kan säga att det mesta av degen hamnade i Agnes mun.

svininfluensan är såååå ute

Här ute på närkeslätten har vi gått vidare. när andra väntar på toppen så är vi redan på nästa våg. Jag hörde ryktas om den i förra veckan men igår kom den nära inpå, scharlakansfebern!
Jag trodde inte barn fick den längre men tydligen ligger halva förskolorna här ute sjuka i den. (nästan)
Igår kväll kom den nära inpå. En kund ringde halv elva på kvällen och sa att dom hade kallt i huset och eftersom de är ett par riktigt enerverande kunder kände jag att enda chansen att bli av med det så var det bara att åka dit och hjälpa till. Väl på plats så möts jag av deras två åriga son, i pannrummet, kl kvart i elva på kvällen!!! "ska inte du sova?" frågade jag och han lommade iväg. Sen kom mamman och efter nån minut sa hon att det var tur att jag kom för pojken har blivit sjuk! Han hade flammig rygg och prickar på läpparna sa hon!!! "Va, han har väl inte feber också?" frågade jag. "Nja, lite varm är han"(svälja svälja svälja)
"Det är ju kanske scharlakansfeber" sa jag, "Ni får ta upp honom" Sen avslutade jag jobbet snabbt och drog hem. Efter ett rejält bad i handsprit så hoppas jag nu att Agnes inte ska få det. Det värsta är att grabben går i samma dagis som Agnes!!!